Lyckliga stunder. Och mer plågsamma

Att en vanlig torsdagkväll få komma med besked som gläder andra är en ynnest. Än mer lyxigt är att få hänga med tre underbara tjejer och spåna fram tokiga idéer. Skratta. Äta popcorn och prata om livet. Att skratta tillsammans i dessa sorgsamma bajentider är nödvändigt. För, just nu är det inte mycket som får mungiporna att peka uppåt. Vi får liksom ingen hjälp direkt av laget vi älskar.

Och av lagen vi hatar får vi desto mer plågsamma saker. Att DIF väljer att spela på Stockholmsarenan är ett besked som smärtar. Som fan. Jag vill att de ska hålla sig så långt borta som bara möjligt. Jag vill inte ha deras hemska frisyrer i vår farstu. Jag vill att de håller sig borta.

Susar hem genom den sena stockholmskvällen och hamnar, trots att klockan är efter elva, i bilköer. Liljeholmsbron är tvärtjock och jag är trött. Väl hemma på fel sida västerbron finns det en enda ledig parkeringsplats. På ett sätt tur. På ett större sätt otur. Jag var tvungen att parkera min pärla bredvid det här aset:


Väl inne i mitt hyreshus var hissen trasig. Händer nästan aldrig. Fick vackert knata de sex trapporna upp. Passerar då dessa vidrigheter:

Det är inte alltid så lätt att bo i en kåk fullt av gnagetspelare. Visserligen är väl han Djordjic någonstans i norra England men bara namnskylten i sig väcker illamående. Ska prata med mina kexkollegor och se om det inte snart är dags för en gerillaattack. Frågan är bara om man kan göra attacker där man själv bor. Får kanske flytta först.

Men det får vänta. Min energi ska enkom läggas på Bajen nu. Det är ju så att säga en hel del ångest kvar att ställas ansikte mot ansikte emot. Orkar inte ens tänka på det.

Skönt att vi är en stor familj. I sköna, grönvita färger.

Blir svårt att smälta det där med arenan….

I helgen blir det Juniorernas slutspelmatch och HTFF. Och en träning på söndag.