Kokboken – en bok om kokkonst, felprioriteringar och underprestation

I dagarna gavs det ut en Bajenkokbok. Som alltid när det gäller kokböcker med ett specifikt tema, en brilliant idé. Än mer brilliant då den riktar sig till ett folkslag som gör allt för att stödja och supporta varandra, Bajenfolket. Perfekta julklappen för oss som inte hinner eller orkar springa runt på söders överfyllda gator och armbåga oss fram i vansinnestillstånd och stresshjärta med likasinnade julklappsinhandlare. Inte heller de personer som ligger bakom boken uppfyller andra kriterier än just, brillianta.

Men ändå.

Min mage vänder sig upp och ner och in och ut av spektaklet, och ett sugande illamående är det bästa jag kan uppnå. Adrenalinet rusar och jag vill slå någon.

Att ha följt den här säsongen av så kallad ”hammabyitisk fotboll” har inneburit inget annat än sorg och bedrövelse. Ilska och förvåning. Irritation och helvetisk aggression. Jag har bevittnat den absolut sämsta av prestationer från början till nu. Den sämsta av prioriteringar och den sämsta av diverse beslut.  Och framförallt, den sämsta av engagemang och glöd. Det finns inget som försvarar det som uppvisats på Söderstadion och andra arenor runt om i Sverige där Hammarby intagit sina skeva spelpositioner. Vi hoppar och jublar av en sketen vinst mot något sketet lag från någon sketen håla. Vi får stryk av lag som Värnamo.

Vem är egentligen Värnamo?

Det råder totalt mörker och förvirring. Vi kanske åker rutschkana ur Superettan. Vi spekulerar om vems fel det är. Vi konstaterar att det inte är publikens fel i alla fall. För vi är där. Engagerade, hängivna och med en aldrig sinande tro och ett aldrig sinande engagemang. Vi ger aldrig upp. Till skillnad mot det vi ser utspelas framför våra ögon, på plan.

Så hur det går ihop; att denna underprestation som pissar oss i ansiktet match efter match, resulterar i en bok – oavsett tema, är för mig obegripligt. Jag vill inte veta vad spelare gjort utanför planen och utanför matchtid. I mina ögon, besvikna supporterögon, borde vårt lag nött boll
dygnet runt, gått i mental vinnarskallerehab, sprungit upp och ner för Hammarbybacken med tyngder. Vad som helst.

Men, en kokbok. En kokbok kan presteras. Grattis. Om jag vore en del av vårt fotbollslags ovärdiga underprestation skulle jag skämmas att ge ut en bok i det här läget. Skämmas, för att läget är fel och skickar  helt fel signaler.

Hoppas vi vinner i morn.