Om att hålla tungan rätt i mun

Sicken galet skön seger. Och vilken berg-0-dalbana av känslor det är. Det är svårt att beskriva gårdagens känslostorm men jag tror tametusan den innehöll allt.

Att bli intervjuad av SVT var pirrigt. Än värre att se sig själv efteråt. Herregud. Men jag tror åtminstone inte att det var katastrof. Jag försökte vara koncentrerad och låta fokuserad. Innan matchen var det enklare. Efteråt minns jag inte ens vad jag sa. Jag vara bara så tokigt lättad.

Det skulle dock visa sig att kvällens koncentration borde hållt i sig en tid till. Efter allt gick jag och Anna mot Gullmars. På vägen dit mötte vi lite styrelsefolk från Bajen Fans och deras holländska gäster. Vi slog följe med dem bort till krogen. Jabbe började surra en massa och det lät som att det planerades en hård utekväll. Jag slår på min bästa engelska till grabben som står bredvid och säger att

”Don’t trust all he says” och pekar på Jabbe.

”Okay”, svarar holländaren glatt. ”I’ll take your word for that. But, can I trust you?”

– Well, I am a school teacher so yes. You can touch me.

Ridå.

Skämskudden är fortfarande inte tillräckligt stor. Freudiansk felsägning någon?

Tur att vi vann.