Tröttkoma och lördagsoro!

Det hände något med mig efter matchen i måndags. Det var en sådan skön, jävla lättnad att spela hem tre poäng att min skalle för första gången på flera veckor kände sig lättad. Och tröttheten kom. Som en stor svallvåg. Hela jag slappnade av för stunden och tillät nog mycket som jag försökt mota framför mig att svepa in. Herre-min-nacka vilken trötthet.

Att viga sitt liv åt Hammarby på det sätt som nog alla som läser den här bloggen gör är att skapa sig en livslång bergodalbana av känslor.

Och nu står ju nästa oro och stampar på furstukvisten. Att folk fått för sig att allt redan är klart!?! Jag har i veckan fått många kommentarer på det spåret. Att ”skönt, nu är vi klara” och ”Sundsvall kan inte undgå att krossa Jönköping”

Vilken värld lever ni i – ni som tänker så?

Min orosklump finns absolut kvar. Ingenting är ju fix och färdigt. Jag repeterar – Ingenting är färdigt. Det återstår ett hårt, jäkla krig och det utspelas om bara ett par dagar.

Jag imponeras över alla ni supportrar som tar er till Ängelholm på lördag och tar striden. Ni är hjältar. Jag skickar även en tanke till Sundsvall och hade jag haft möjligheten hade jag bett spelare där på mina bara knän att göra sitt jobb och tvåla till Jönköping.

Själv drar jag som jag redan tjatat om; till London. Och vet ni – det ska bli så fantastiskt skönt.

K Ä M P A     H A M M A R B Y ! ! ! !