Norr mot söder

Idag spelades en match mellan de spelare födda -92 eller senare som anses vara de mest talangfulla spelarna i division 1. De från södra serien mötte de från norra. Matchen spelades på Skytteholm klockan 14. En perfekt tid om man vill ha publik. Eller inte.

Eftersom jag är lärare så jobbar jag inte så mycket. Eller hur det nu är. Jag kunde i alla fall förlägga ett par timmar  på Skytteholm eftersom kidsen avslutar måndagarna med slöjd. På plats fanns jag, ett par supportrar till men sen var där tametusan bara föräldrar, agenter, klubbrepresentanter och andra med direkta marknadsintressen. Jag var där för att titta på Robin Tranberg och Kevin Angleborn. Robin och Kevin spelade i blåa tröjor. Bara det kändes helt loco. Att behöva sitta och hålla på det blåa laget kändes alldeles för schizofrent. Så jag bestämde mig för att bara hålla på Robin och Kevin. Robin fick spela 90 minuter som lagkapten. Jag twittrade lite om att jag tyckte Robin skötte sig hyfsat men fick direkt mothugg. Jag log lite för mig själv då jag vet att jag ofta övervärderar de egna spelarna. Men i det här fallet känner jag att Robin är en av de spelare som nog borde ha fått chansen att debutera i A-laget den här säsongen. Mest för att jag – precis som så många andra – värderar hans talang så högt. Har man en spelare med den talangen så borde man nog spela honom. Lite så där lex Charlie Davies. Att spelare måste få flera chanser. Och tränarens stora förtroende. Nu står mitt hopp till att nästa år, det blir Robins år, och det kan mycket väl vara så att min egna stora vilja kring det gör att jag ser saker som inte finns. Det har hänt förrut nämligen. Tur att man bara är supporter, kanske.

I det blåa laget fanns ju även Syrianskas John Junior som enligt agenten är högintressant från flera klubbar, däribland Hammarby. Huruvida det stämmer att Bajen är intresserade vet jag ju inte, men det skulle förvåna mig om John spelar i grönvitt nästa år. Han var absolut snabb och teknisk i den här matchen, och har ju rönt stora framgångar i klubblaget under säsongen, men frågan är om han inte väger lite för lätt. Där tänker jag att man i så fall borde gå all in på den egna ”Lincan” i så fall. Typ samma lika. Även om Lindkvist förstås inte spelat seniorfotboll. Den lilla detaljen. Äsch, missförstå mig rätt nu. Men jag skrek i alla fall inte ”Mamma Mia, honom ska vi ha” likt matadorerna i Ferdinand. Jag kommer inte vråla efter Juniors signatur.

Kevin Angleborn fick vakta kassen i den andra halvleken. Det tog inte många minuter innan han släppte in en balja. 3-0 till söderlaget betydde det. Norrettans gäng reducerade så småningom genom en bra slagen straff, dock väldigt billigt given. Kevin gjorde ett par räddningar men den där riktiga frenesin saknades i matchen och den var generellt rätt tom på heta målchanser.

Dagens behållning var att se alla människor från förr. Allt från Fredrik Söderström, Alagie Sosseh, Carlos Banda till Thomas Andersson. Undrar om alla ska gå på den där firmafesten ikväll. Själv ska jag inte ens titta. Mest för att jag nu måste göra de där timmarna jag smet i från i eftermiddags. Individuella utvecklingsplaner. Oj så skoj.

På bilden syns nuvarande sportchef Gustaf Grauers, förre sportchefen Thomas Andersson och ryggtavlan på förre spelaren Fredrik Söderström, numera rådgivare åt agent Klette. #paparazzi-Pernilla

image