Hur blev det så här?

Efter en kaosartad arbetsdag där jag inte hunnit sätta mig ner en enda sekund, skrattade till när Anna skickade ett SMS om att Jabbes statusuppdatering orsakade en smärre internetkris i Bajenland, och bestämde mig därför att läsa ikapp på dagens händelser.

Det första jag möts av är beskedet att Hammarby startar elitlag för sjuåringar. Ridå. Jag vill inte. Jag orkar inte. Visst, vindarna blåste åt det hållet, men vad fan.. Måste vi också falla i den där gropen där vi skapar strukturer där vi segregerar barn tidigt? Helt ärligt, vet vi att det här är rätt väg att vandra? I vilken forskning tar man stöd för sådana beslut?

Utifrån där jag spenderar mina arbetstimmar och den miljö jag dagligen befinner mig i så tror jag inte alls på det här. Jag tror att det kan sätta djupare spår än vi någonsin kan ana att tidigt stämpla barn som bra respektive dåliga. Att den stämpel som vi i vuxenvärlden levererar lever kvar och till slut blir den självbild man bara måste leva upp till.

Får man höra att man inte duger så tycker jag att mina 15 år som lärare tydligt har visat att det skapar barn som är otrygga och inte tror på sig själva. Barn som lättare ger upp och som inte heller törs vara kreativa och kliva utanför den så kallade boxen.

Vad som däremot kan hända när vuxenvärlden signalerar att ”Jag tror på dig! Du är viktig och du är betydelsefull” är något helt fantastiskt. Att få se det lilla barnet växa i sina förmågor, ta till sig av utbildning och få göra det i en trygg miljö med tydligt, kompetent och kärleksfullt ledarskap. Det mina vänner är pur magi.

Jag älskar att man i en klass har både högt och lågt. Jag älskar det naiva hos det lilla barnet att tron att hela världen ligger öppen. Att man bli vad helst man vill bara man tror, hoppas och kämpar. Jag är livrädd för att man genom den här typen av satsningar tydligt visar för de som inte klarar första cutten att ”vi tror inte på dig”. ”du duger inte”. Att vi redan när ett barn är sju år gammal visar att här i Bajen ser vi ingen framtid för dig. Kanske lika bra att redan lägger av nu?

Självklart är ett stort bekymmer att det inte finns tillräckligt med träningsplaner. Även breddlagen behöver mer än en träningstid i veckan. Regelbundenhet är viktigt när man pratar om utbildning. Kvalitén på utbildningen är än viktigare. Att det behövs fler planer i Stockholm är obehagligt tydligt. Lika tydligt är att det behövs välutbildade ledare som fattar vikten av ett gott ledarskap i kombination med goda fotbollskunskaper.

Jag är inte mot elitsatsningar generellt. De tror jag är nödvändigt vad det li der, ju äldre man blir. Men inte när man är sju år gammal. När man går i första klass ska man få bibehålla sina storslagna drömmar om att en gång få kliva in på Söderstadion och möta publikens jubel. Både du och jag vet att det är en skrämmande låg del barn som når dit från de egna leden.

Men för fan, låt dem i alla fall få behålla hoppet så länge som möjligt!