dom skriker jättehögt

hemma från eskilstuna och summerar kvällen med ett ord:

magiskt.

det är magiskt att ha en shrek med på bortaresor. magiskt att se henne som en del i vår gemenskap, skrattandes och sjungandes, omringad av människor som visar henne ödmjukhet, värme och uppmärksamhet. magiskt med två kex som levererar skratt på skratt blandat med kärlek. magiskt när bengaleldarna lyser upp gatorna där vi går. magiskt när jag hotar en 120-kilosman som slänger bangers precis bakom oss till livet och jag får uppbackning av ett kex.

magiskt när vuxna män sjunger barnsånger i bussen hem. magiskt när bajenfans ishockey, så jävla underdog, vinner match på match och vi som är där vet att, vinsterna är resultatet av ett ideellt engagemang och övertygande hjärtan. så mycket drivkraft. magiskt att en person som missat tåget till matchen sätter sig på ett senare tåg trots att han vet att han bara kommer att få se sista period. magiskt när gemenskapen är större än vad någon egentligen förmår att förstå.

magiskt när ölen pratar politik och busspassagerarna får veta att brad pitt och juholt är lika gamla. magiskt när det ena, fantastiskt coola, kexet avstyr en diskussion som alla på förhand vet kommer att spåra.

magiskt när jag och shreken glider in på olearys och tjejen bakom baren säger:
– du, bara så du vet, det är massa galna hammarbyfolk här som skriker jättehögt. om du ska äta här med flickan, menar jag.
jag svarar:
– jobbigt. men det funkar nog ändå. hon har hörselskydd med sig. och trehundra livvakter.

allt det här. det är det vi är. samlade. enade.