Måndagblues

Söndagen var fin. Såg Bron. Om och om igen. Eller, njae… flera avsnitt i rad. Jävligt bra serie. Bäst var förstås Kexfikat. Eller nä, bäst var beskedet som kom under själva kexfikat. Det att Hammarby och Kleber går skilda vägar. Vet ni, det tror jag är bra. Jag har mina randiga och rutiga skäl till det. Jag kommer dock inte att blogga om de. Bara tryggt förvissa mig i känslan jag har om att det här är bra.

Sen kom då måndagen.

Jag hade en sån där riktigt pissig dag på jobbet. Jag var ingen bra lärare. Jag var trött, kidsen hade måndagssjukan, blev osams till höger och vänster. Jag tyckte mest jag skällde. Var ingen bra pedagog alls. Jag vet att man får ha sådana här dagar men jag mår inte bra när de inträffar. Tur att jag får en ny chans i morgon.

På eftermiddagen gjorde jag något viktigt. Lite drygt en gång i månaden är jag jourare på BRIS. Jag är faktiskt stolt över det engagemanget. Jag är ofantligt stolt över verksamheten. Det kan jag lova er goda vänner att om det är någon organisation som förtjänar stödmedlemmar så är det BRIS. Är det någon förening förutom då Hammarby och Bajen Fans jag tycker att ni ska gå med i så är det BRIS. Den jourverksamhet som vi erbjuder barn är helt fantastisk. Barn som verkligen behöver prata ostört med en vuxen, som behöver få vara anonyma och som verkligen behöver hjälp. De barnen finns. De finns tyvärr i överflöd. Men jag vet också att den insatsen som vi jourare gör definitivt gör skillnad för det enskilda barnet.

Det är dessutom väldigt tryggt ska ni veta. För barnet garanteras absolut anonymitet. Ingenting syns på telefonräkningen. Det är helt gratis att ringa. Numret är dessutom samma i hela EU. Man kan även välja att chatta eller maila till en jourare. I stödverksamheten finns även en vuxentelefon. Och en fantastisk hemsida.
Det är även tryggt för mig som jourare. Det finns alltid en av BRIS anställd person som agerar Ombud. Som kan ta över om det blir för svårt, som kan stötta och råda. Och som också kan se om jag som jourare säger eller skriver fel saker. Det känns tryggt. Både för mig men förstås också för barnet. Det är en otroligt seriös organisation som tillhandahåller fortbildning för oss hela tiden.  Som sagt, vill ni göra en insats så bli gärna medlemmar.

En annan (om än betydligt mindre) fördel med att åka in till stan och genomföra sitt Jourpass – förutom då den stora att man faktiskt hjälper barn som behöver det – är att man får se lite folk. Och affärer. Det tenderar dock att bli dyrt. Förutom en fin födelsedagspresent till brorsan så köpte jag en julklapp till mig själv. En portabel batteriladdare. Perfekt att ha på bortamatcher. Mobilen tenderar ju att ladda ut typ i höjd med Södertälje. Jag älskar min smartphone men sablar vad batteri den drar. Nu är åtminstone det problemet avhjälpt.

Någon sa till mig att man tydligen ska köpa julklappar till andra. Jag tänker gå all in på en julklapp till mig själv istället. Jag är väldigt, väldigt sugen på en surfplatta. Jag tror att hela Pernilla faktiskt behöver en sådan. Nu är bara frågan vad man ska välja. Det blir ingen Ipad. Av flera skäl. Men mest av allt för att jag hatar Itunes.

Jag är lite sugen på den här. Det är en kombination av surfplatta och bärbar dator. Jag har dock ingen aning om det är skit. Det tänkte jag att ni bloggläsare kunde hjälpa mig med.

Allra helst skulle jag ju ha den redan i morgon. Det är möte med AEG och nog tusan skulle ni vilja att jag bloggade live från det mötet där på Hovets Hylla? Vem vet. Vi får se vad kexen kan åstadkomma.

Håll tummarna för att min tisdag blir bättre!