jag väljer själv

fick frågan i dag. ”var hittar du all kärlek?”

det är inte första gången jag får frågan, även om den kan vara formulerad på andra vis. syftet är oftast att ifrågasätta en energi, en glädje, en intensitet, och framför allt en nyfikenhet. jag vet att frågan egentligen mer rör en förvåning över hur jag krampaktigt och uppenbart anstränger mig att leva. för att se knoppar slå ut.

varsågod att sluta läsa nu, ni som inte orkar med mina inlägg.

att leva medvetet är för mig ingen självklarhet. inget regn som kommer från tunga moln. ingen aska efter eld. i min bubbla är det en förbannad jävla skyldighet, likt ingen annan, att ta vara på livet och människorna däri. att lära, hoppas, tro, söka. jag vägrar lägga mig ned. vägrar tro att jag kan eller vet tillräckligt. mycket hellre lyfter jag på devisen: vad finns där bakom? jag letar. varje dag letar jag. vänder på stenar och blad. försöker förstå. försöker känna, vad som helst.

klart jag inte alltid är glad och kärleksfull. jag dör ibland. som en flugsmälld fluga ligger jag utslagen utan ben och armar, och funderar på hur fan jag ska komma upp. att vara på tårna i  jordelivet är ansträngande. skiten haglar. men hur jag väljer att förhålla mig till skiten och lyckan, är avgörande för kärleken.

så jag svarar de som frågar: ”jag väljer själv”.

jag väljer hur jag bemöter andra. jag väljer hur jag hanterar olika situationer. jag väljer mod. jag väljer att lyfta blicken och hälsa på busschauffören på fyran, som jag vet inte hör till normen. jag väljer att vara mig själv. jag väljer att aldrig sluta tro eller hoppas. jag väljer att tro att mening finns i det som sker, även om jag inte alltid ser den. väljer att njuta av saker som ligger mig varmt om hjärtat: lakritspipor eller en kärlekshistoria. väljer att se den gränslösa lyckan i att vara en självständig individ förmögen att fatta egna beslut. jag väljer att inkludera människor. jag väljer att inte skylla ifrån mig. att aldrig bli ett offer.

och, så länge jag inte är ett offer, regerar kärleken och hoppet. tillsammans med förväntningarna.

då kommer den. frågan om offren. han som förlorade sin mamma i cancer. barnet som levde med föräldrar som ansåg sig ha rätt att slå sina barn på käften. är de inte offer? nej, de är inte offer. ingen valde medvetet att göra livet till ett helvete för dessa människor. det var okunskap och tusen andra faktorer som bringade de mest horribla scenarier fram. fortfarande återstår val att göra för att överleva skiten. om man vill vara med, vara kvar.

det finns ingen dörr som inte går att spränga. det finns ingen dörr som inte står på glänt. jag är övertygad. och bakom varje dörr som öppnas sipprar kärlek och glädje ut. som fuckin lava sipprar det ut.

om jag väljer själv.