En trave böcker
Hemma från Zinken.
Är utan barn till fredag. Som vanligt hamnar jag i något slags ofrivillig handlingsförlamning de första timmarna. Bussade fyran till Zinken, träffade de som gör mig varm i hjärtat och hela det där kittet som alla vet vad det handlar om. Gick till Sabis på Gullmars och handlade hallonremmar. Strök förbi videon och fick med mig en rykande kaffe. Sen då?
Sitter i soffan, ligger på mattan, sätter mig upp och surplar lite kaffe, lägger mig igen, stretchar benen, svarar när det ringer i luren för femte gången, skiter i att svara på sms, tittar upp i taket och konstaterar att en lampa på spotlightskenan är trasig, funderar, lägger benen över huvudet och placerar försiktigt knäna i golvet i linje med hårfästet. Linjer är viktiga. Jag är vig, och har full koll på viktiga linjer.
Skymtar böckerna på mitt fönsterbräde när jag drar tillbaka knäna.
Vad är det för böcker egentligen. En vän till mig som är psykolog sa en gång till mig: ”De böcker som ligger travade på din fönsterbräda eller på ditt soffbord, talar om vem du är.”
Finn ett fel.
Du behöver inte katt, du är ju en… tänker som en, bortsett från det där med telefontrixen, som de inte klarar av hur mycket man än försöker. Vänta bara när du vaknar upp och upptäcker att du står på balkongräcket och tycker skatorna ser spännande ut.
jag är en katt. gärna det faktiskt. sägs ju att katten har nio liv, eller hur?
Alltså, med dina beskrivningar på kroppsövningar så kunde jag liksom inte få något annat än min katt framför ögonen. Fast han ser ut ungefär så där jämt… så man inte vet vad som är fram eller bak, upp eller ner. För egen del är det mest tårnas riktning som styr mig. 🙂
Haha