Att skifta humör
Jag har haft en bra jobbmåndag. Hunnit reda i konflikter bland Kidsen, undervisat, både skrattat gott och höjt rösten. Har även hunnit med ett bra möte med Chefen.
Lämnade skolan tidigt då eftermiddagen ska spenderas på BRIS. Jag jourar här en gång i månaden. Ett uppdrag jag är stolt över och tar sjukt seriöst.
Parkerade bilen hemma för att hoppa på tuben sista biten. På Thorildsplan hoppar tre grabbar på och hamnar bredvid mig. De gick väl kanske sista året på gymnasiet.
Egentligen inget fel på dem. Visst, högljudda och en aning skrytsamma som jag själv minns att man var i sena tonåren. Problemet för mig var bara att två av dem hade djurgårdsattiraljer på sig och jag riktigt kände hur jag skiftade humör. Lite som en allergisk reaktion. Mitt goda, glada humör liksom bara försvann.
Bara för att de satt där. Sjukt.
Jag inser att jag förmodligen borde söka professionell hjälp för min aversion mot DIF är nog inte helt sund.
Nu ska jag varva på en gladare min. Dricka en kopp kaffe och ladda inför jouruppdraget.
Och hålla tummarna för minimalt med djurgårdare i min närhet. För alltid, faktiskt. 🙂
Söka hjälp?Det är en fullt sund reaktion på mötet med dessa underliga individer.
Man alltid en olust känsla när dessa dyker upp.
Det är mest synd om dem, vilket torftigt liv att vara Gårdare! Forza Pernilla.
Du kunde ju ha gett numret till Bris (nä den var dålig)
Haha
Varför tror du att det är dig det är fel på? Helt uppenbart att det inte är fallet. Om man ska prata om outsiders, är man då det som Bajare eller som gårdare? Inte helt lätt att svara på har jag kommit fram till, men det handlar nog mest om för vem man är outsider. I en grönvit värld så är man nog en insider, medan insider i andras värld är något helt annat…
Men, Pernilla… Det är inget att skämmas för.