Påklädd, check!

Termobrallor, långkalsonger, filtsula, dunjacka…  Påklädd är bara förnamnet. Jag är redo. Gångavstånd, ja näst intill krypavstånd, till matcharenan och jag är sjukt taggad.

Får en liten klump i magen när jag läser Mias senaste inlägg. Jag är ju en av dem. En av dem som inte var där i går kväll. För egen del så är det nog egentligen inte bristen på engagemang utan viljan  av att också vilja hinna med annat som styr mina prioriteringar. Att vetskapen om en lördag helt i Bajens tecken inte – för egen del – också orkar föregås av en fredagskväll på hockeyrink. Jag hade helt enkelt behovet av att göra något annat.

I princip är det något av ett problem det där. Att utbudet är så digert. Att det liksom aldrig tar slut och att man som hängiven Bajare ska vara på många ställen, flera dagar i veckan. Och egentligen tycker jag också att vi borde vara det. Men jag orkar helt enkelt inte alltid det. Och jag har jävligt dåligt samvete för det.

Det är ändå så att klumpen i magen kommer att ersättas av förväntan och pirr alldeles strax. Jag är så glad över att det äntligen är försäsongspremiär. Att det äntligen är dags att få kliva upp där på iskall betongläktare, krama sina vänner, och känna hela luften fyllas av förväntan. Matchresultatet i sig skiter jag i. Vi har ju torskat försäsongspremiärer förr. Jag vet att spelarna är slitna så något skönspel lär det väl inte bli. Men jag hoppas få se lite glödande ögon och bultande hjärtat. Stolthet att få bära tröjan och att vi tillsammans drömmer om en ljus framtid. Hur man nu ser det en kall lördag i februari. Men känslan. Jag vill få känslan.

Jag ska försöka sammanfatta mina intryck efter matchen, men då i form av en matchrapport på svenskafans.

Nu fattas bara de stora, varma månfarar-stövlarna och fröken P är redo att möta sin grönvita familj.

Tjohoo!