Uteblivet supporterskap

Jag tar tillbaka min rubrik i förra inlägget. Vi mosade inte. Inte alls. Vi förlorade matchen med 2-3 och förlusten svider.

Nu är det bara fyra omgångar kvar av Alltvåan och spelet kan inte fortsätta i den här negativa andan. En plats i division 1-kvalet riskeras, och det känns surt som fan. 12 poäng saknas. Dock har det här legat och lurat, ingen är förvånad. Inför matchen mot Väsby fanns facit på att Väsby spelat raka segrar tre matcher i rad. I går kväll gav vi dem fyra.

En stor besvikelse vad gäller publiken på plats i MB-hallen i går. Vi kan fylla Hovet med 8000 grönvita supportrar och dra ihop 1200 personer till Väsby borta, men vi kan inte ens hosta upp halvfulla läktare i vår hemmahall en fredag då en asviktig match är i fokus. Uselt. Så urbota uselt.

Det är det här jag har så svårt för. Evenemangs- och partybajare. Som glider runt på evenemang och kallar sig engagerade. Men, när lagen verkligen behöver stöd från läktarna, då finns de inte.

Såklart att mitt hjärta klappar extra för just Bajenfans Ishockey. Det är en unik förening som styrs av unika supportrar, och som är till för supportrar. En förening där ett fantastiskt gäng personer med rötter i bl a Bamsingarna, Bajen Fans och andra supportergrupper 2008 tog på sig ansvaret att bygga upp en hockeysektion i grönvita färger som ett resultat av att Hammarby IF Ishockeyförening konkat.

Syftet var alltså att leverera hockey till supportrar. Inget annat. Att finnas för hammarbyitiska supportrar. Speciellt för de supportrar som beklagade sig så infernaliskt över att vi nu inte skulle ha en hockeysektion under Bajen. De supportrar som sitter på forum och gapar och gastar och tycker om allt och allting.

Så, var är ni? Suckers.

Foto: Peter Jonsson, Bajenfans