Reclaima snällheten

”Du är så snäll” Det är väl ändå det finaste man kan få höra, att någon tycker att man är snäll. Snäll, omtänksam och schysst. Jag försöker ha det som min viktigaste regel i livet, att vara snäll mot mina medmänniskor och tycker egentligen att det är väldigt enkelt. Inte alltid hålla med, säga ifrån mot orättvisor, men att så långt det är möjligt visa människor respekt.

Jag tycker att jag lyckas ganska bra för det mesta och oftast möts man med respekt tillbaka. Och det finns ju människor jag inte respekterar och som jag inte är snäll mot och att jag utsätts för hatkampanjer av nazister och andra galningar är en sak. Det är värre när man trillar i fällor och inser att människor man respekterar utnyttjar en. Att man tror man har koll på läget, tills det står klart att man mår skit och att människor har behandlat en illa. Man känner sig lurad, naiv, dum.  Det finns inget värre.

Ett tag fick ingen kalla mig snäll. Eller, jag blev ledsen när någon sa det. Jag hörde inte ordet snäll, utan istället hörde jag ”du är så naiv, dum, lätthunsad, lättlurad, lättutnyttjad.. etc. etc”

Men en dag bestämde jag mig bara. För att reclaima ordet snäll. Att de där fällorna alltid kommer att finnas där, men att det inte är mitt fel om jag faller där i.

Snäll är fan det finaste man kan vara. Men man får akta sig. Och lära sig att rikta det till rätt personer.