Ett fenomen

av

Det har gått knappt två dygn sen allt började. Allt det här vi har väntat på.

Premiär

Säsongstart.

Glädje, lycka, förväntan

men även

oro, fjärilar och matchångest

Vilken dag det blev. Jag kan fortfarande inte låta bli att le åt snubben på cykel med gitarr som fick för sig att korsa Götgatan strax efter fyra. Hans plågade min sa allt. Hur han önskade att han tagit sig en annan väg. Hur havet av folk knappt tog någon notis om honom alls, fullt upptagna med sin egen vårpromenad.
Den där promenaden.
Jag har ju aldrig gått marschen tidigare. Inte för att jag inte vill, utan för att mitt eget kontrollbehov är större. Jag älskar ju att vara på  min plats väldigt tidigt. Men i år bestämde jag mig för att delta. Det är onekligen ett fenomen. Människor som formar en flod som sakta rinner längs Söders huvudgata. Boende i varenda fönster filmar och tar kort. En del skrattar, några enstaka stackare ser förfärade ut.

Vi är många. Så ofantligt många.  Det var förstås en magnifik känsla att gå där, omgiven av sin stora, grönvita familj. Väl framme vid Skanstull tog dock mina nerver över. Jag, Anders och Malin tog vänstervarv förbi massan och pinnade på upp till Söderstadion. Det var onekligt mäktigt att vända sig om uppe på krönet och se floden glida framåt.

Jag fick det bästa av två världar. Jag hann se en bit av uppvärmningen och jag fick min plats. Och jag hann delta i marschen.

Det är fler än jag som väntar på filmer och bilder från dagen. Petter Ekbäck har tagit en mängd fantastiska bilder även denna gång. Kika på Hammarby Foto på Facebook får ni se. Jag tog mig friheten att låna en, som tilltalade mig lite extra.

Än en gång vill jag hylla de som lägger ner oceaner av tid på TIFO-fixet. Bara den här banderollen är värd en stor applåd.

Fast egentligen, tack alla som förgyllde min premiärmåndag. I morgon torsdag ska jag fasen kila ner på Årsta och ge Sebastian Bojassen en egen applåd. För det är han värd.

 

Kategori : Uncategorized