Den magiska hundringen

Det är inte långt kvar nu. Det kommer förmodligen och även förhoppningsvis att ske den här helgen.

Snart har vi nämligen haft 100 000 sidvisningar på vår blogg.

Vi är inte riktigt där än, men det är jävligt nära. Och jag kan inte riktigt fatta det. En sanslös siffra som varken Anna, Mia eller jag själv hade kunnat drömma om när vi lite mitt i ett hysteriskt skrattanfall kläckte idén om att börja blogga. Det var i början på oktober. Anna fixade bloggen i sig. Hon hade vanan inne sen tidigare. Hon är den erfarna bloggaren av oss tre.

Och sen bara körde vi. Och ni kommer hit och läser. Ni anar inte hur tacksamma vi är för det. Nu har vi drygt 400 inlägg och över 1200 kommentarer. Och alla era besök. En fantastisk summa besök.

Jag vet att jag är part i målet, men jag är lite barnsligt förtjust i den här bloggen. Jag älskar att läsa Annas och Mias texter. Jag får eget bränsle i det de skriver.  Alla kommentarerna är  också motivation. Det är otroligt roligt när ni kommenterar. Det får ni gärna fortsätta med.

Vi närmar oss även matchstart mot Umeå. En del hjärnskakningar stör onekligen. Hur många sådana kan man egentligen få under en säsongsinledning? Som min gode vän Peter kommenterade i veckan. ”Är hjärnskakning det nya baksida lår?”

Vädret stör också. Tror ingen hade räknat med dryga decimetern snö. I morgon är det stängd träning så då får jag hitta på någon annan underhållning. Annars är ju det bland det bästa jag vet, att få helghänga med en kaffe bredvid planen när Bajen tränar. Träffa vänner, känna pulsen, lösa världsproblem och skapa förhoppningar. Bästa livet.

Vem vet, kanske hjälper ni oss över den magiska gränsen redan innan matchstarten mot Umeå. Vi skickar förövrigt upp Anna till Umeå. Mia och jag ser matchen på hemmaplan.

Nu kör vi!