Mot nya mål

Ett av delmålen var att nå detta magiska antal sidvisningar. Nu är vi där. Gör därför en fiktiv intervju med mig själv.

Pernilla Olsson, en av tre kvinnor som skriver på den här bloggen. Frågan alla vill ha svar på. Hur känns det?
– Är det okej om jag gör en liten paus och väntar till applåderna lägger sig?

Ja då, ta den tid du behöver.
– Jag väntar gärna, det är svårt att tänka när massorna hyllar oss så.

Nu då. Är du beredd för den riktiga sportfrågan: Hur känns det?
– Det känns förstås fantastiskt. Att vi vann i måndags. För det var väl det du menade?

Jag tänker snarare på bloggen. Alla undrar ju om bloggen?
– Gör folk verkligen det? I så fall. Det känns förjävla bra. Stort på något vis.

Men nu då, är ni nöjda och belåtna? Drar ni er tillbaka?
– Vi ska prata med våra agenter i veckan. Vi får väl se efter det.

Ärligt, hur tycker ni att det funkar. Går jag hem som dumdryg? Jag känner mig inte helt bekväm i rollen vill jag meddela. Kliver tillbaka in i Pernilla-kostymen.

Vill egentligen typ be om ursäkt för att vi hängivit oss åt att haussa oss själva idag. För egen del hängav jag mig åt det för att jag är så jävla stolt över fenomenet Hammarby. Och faktiskt över oss tre, både som personer i sig men också den gemenskap och vänskap som vuxit fram. Vet egentligen inte om jag behöver be om ursäkt. Vi gör ju som vi själva vill på den här bloggen. Mia blir väl tokig på mig nu när jag är så där jantesvenne igen. 🙂

Nu är det nog dags för att ta ut riktningen mot nya mål för bloggen. Det är väl dags att ha ett kaosartat redaktionsmöte snart. Mia är grym på att leda sådana. Anna är också extremt kreativ. Jag brukar vara den som suckar lite och är tråktanten. Jag är helt enkelt inte lika modig och fri som de där andra två. Men vet ni, jag tror att vi kompletterar varandra rätt bra. Och kanske är det därför som ni varit så många som besökt oss. För att det liksom är så spretigt och olikt. I all olikhet är vi också väldigt, väldigt lika. Vi har många fler gemensamma beröringspunkter än bara Hammarby.

Tio minuter kvar på lördagen den 14:e april. Den dagen då Stockholm vaknade till ett vitt lager snö och kastvindar. Den dagen då vi bloggerskor nådde vårt första stora mål.

Säsongen är igång. Kulan i luften. Hammarby drar till Umeå i morgon.