Tjall- la ifrån sömnen

Skört allt.

02.09 och regnet strilar från öppen himmel. 02.00 vaknade jag. Som många gånger förr. Det där klockslaget, det äter upp mig. Inte lika forcerat nu som då. Inget jävla frosseri. Men äter, lik förbannat.

Och jag kommer inte att somna om förrän det är dags att gå upp.

Tvåslaget är ångest. Det är det svarta i tillvaron; rädslorna, de sämre valen, det dåliga samvetet, argsintheten, de uteblivna telefonsamtalen, de oformulerade frågorna, ickescenarierna. Och sånt. Skiten, kanaliseras klockan 02. I natt vet jag inte vad det gäller.

Går upp. Brer en smörgås. Tippar upp ett glas vatten. Lägger den traditionella patiensen vid det kalla köksbordet. Lyssnar på stegen och rösterna utanför.

Längesen jag vaknade klockan 02.

Det kan vara av godo. Att lyckan och glädjen bara vill påminna om livets olika kapslar. Lite svennebanan stylish: våga inte erkänna glädjen utan att ha dörren mot olyckan på glänt.

Nåväl. Jag är ingen svennebanan. Jag lever i stunden och äter nuet till frukost. Lycklig.

Tar en punschpralin.