Brage borta

Det ringde på eftermiddagen.

”Du har plats i DLN som går om en halvtimme!” Jag hade inte tänkt åka. Hade barnet hemma och såg fram emot en skön hemmakväll med matchen på tv och en skål grillchips.

Tjena. 25 minuter senare hoppade jag och det rosa barnet in i bussen. Lugna bussen. På en kvart hade jag packat ryggsäck med barngrejer, brett smörgåsar, hämtat ett barn på dagis. Hej Borlänge.

Nu är vi på väg hem. Vi har en vacker vinst i bagaget. Hon sover djupt i mitt knä. Jag lyssnar på glädjesångerna en trappa upp. Lyssnar med ett halvt öra på diskussionerna framme hos busschauffören. De pratar bostadsrätter och styrelsejobb. Jag njuter.

Flibben kommer ner med sin videokamera. Trycker upp den i mitt ansikte.

Danken kommer ner. Pratar om sin dotter han så gärna vill ta med på en bortaresa. Vi pratar om supporterlivet med barn. Jag säger att jag valt att inkludera, inte exkludera, mitt barn i det totala supporterskapet. Prova, säger jag.

Gabbe tar mikrofonen plötsligt. Frågesport.

Anna, min fina vän Anna, sitter på övervåningen. Tror hon sover. Eller, vilar i alla fall.

Vi letar bensinmack och jag undrar hur många mil jag färdats i Hammarbys namn genom åren. Hur många mackar som besökts mitt i natten.

Kolsvart, är vägen. Busschauffören är bra.

20120427-232210.jpg