Gullmarsplan

En text från längesedan. Gillar den. Som en diffus hyllning till Gullmars, på mitt vis.

– Är du säker? frågar mäklaren i sin svarta modesta lite krampaktiga utstyrsel.
– Ja, svarar jag kort.
– Du behöver inte fundera ett par timmar till? envisas kostymen på trappen.
– Nej. Mitt svar klingar av rastlöshet och irritation. Försvinn. Idiot.
– Ok. Den är din, replikerar han. Kvickt, nästan reflektionsmässigt. Som höger fot på bromsen vid rött.

Han lämnar mig.

Jag vet att jag gjorde honom osäker vilket störde hans rytm. Jag vet att hans oförståelse inför mitt val störde honom. Jag vet att hans oförståelse inte rörde mig nämnvärt. Vi lever skilda världar, han och jag. Vi möts vid tillfällen som detta. Eller vid fruktdisken på Hemköp. Eller i väntan på en svarttaxi en sömnig alkoholpimpad söndagsmorgon på väg hem från en meningslös krogsväng.

Och jag tar de tre trappstegen i ett lyckans skutt. Letar mig runt husets ena gavel där solen skiner som mest och starkast. Stubben nickar åt mig att komma närmre. Jag går fram och säger hej. Presenterar mig högtidligt och slår mig ner. Han är ljummen och som lite poröst välkomnande. Fint som snus i ett rus. I gräset vid stubbens början trängs ett sammansvetsat gäng ihopknycklade ölburkar. På staketkanten bakom burkarna gungar en fågel. Sjunger med klar stämma.

Gröna linjen dånar förbi. 17 till Skarpnäck. 18 till Farsta Strand. 19 till Hagsätra. Dunkdunk. Dunkdunk. Dunkdunk. En jävla ära att i blåsilverskrud få guida vägen till Stockholms mest gemytliga och händelserika förorter. Kärrtorp, Gubbängen, Svedmyra, Hökarängen, Bandhagen och alla andra. Jag lyssnar och drömmer.

Passeras.

Av människor, cyklar och någon enstaka hund. Gångvägen från Gullmars Torg till Globen är populär och stubben ett slags nav. Några rör sig förbi med raska steg och random klädsel. Längre upp mot Globen finns kontoren. De random ser lite kontoriga ut. Andra segar sig hasande fram iklädda rosslig hosta, nerpissade byxor och tom blick. I innerfickan möjligen en flaska. Eller hellre, en spruta. Sprutor börjar bli måndag. De skjuter skiten i sig bakom elcentralen. Jag ser en liten kö där bakom.

Att köa till döden måste vara speciellt.