Anmält och knapp matchångest

Jag har precis gjort mitt livs första JO-anmälan. Det var plättlätt. Och självklart. Trots att jag inte var mitt uppe  i händelserna, jag blev inte drabbad som person men helvete vad jag är upprörd. Och som hammarbyare blev jag drabbad.

JA, jag tycker fortfarande extremt illa om att det blev slagsmål uppe på läktaren. JA jag tycker att det är ett problem, som liksom flera andra supporterrelaterade bekymmer behöver hanteras men samtidigt inser även jag att det alltid kommer att ske incidenter. Precis som Flibben skriver här, det sker på nattklubbar, kryssningfartyg och fester att folk ryker ihop.  

Själv tycker jag till exempel att det dricks på tok för mycket sprit i samband med matcherna och skulle gladeligen vilja vända en sådan trend. Men det är jag det.

Men vet ni. Allt det bleknar i betydelse för mig när det som utspelade sig på Söderstadion sätts i ett större sammanhang.

Människor som är utrustade med mycket makt måste klara av att hantera det. I min roll som lärare sitter jag på sjukt mycket makt över det enskilda barnet och i viss mån även över föräldrar. Jag måste hantera min makt på rätt sätt för att skapa ett gott klimat. Men om vi vänder på det så är det också så att med min position så måste jag också klara av situationer som är påfrestande. Jag ska helt enkelt kunna hantera att en arg morsa skriker och gormar. En rättshaverist till förälder som överanalyserar varenda stavelse jag skriver. Jag behöver inte gilla det, men jag måste hantera det. Det ligger liksom i mitt uppdrag att göra det.  Till slut måste jag förstås sätta ner foten, gärna i sällskap med min chef, men jag får inte under några omständigheter alls svara i affekt, agera i affekt för då blir saken så jävla mycket värre. Det gäller att behålla kylan.

Tror ni att de första snutarna som hoppade över i fredags behöll kylan? Hell no. Jag är så krass att jag tror att de faktiskt njöt av situationen. Fördomsfull? Ja, det må jag vara – men efter att ha kikat på mängder av bilder från i fredags så består känslan.

Att vi dessutom har en situation där polisen numera själva bestämmer hur många de ska vara på plats och att vi som aktiebolagägd klubb ska betala bevakningen gör ju situationen direkt obehaglig. Det som hände i fredags känns nästan logiskt utifrån den linjen som polisen valt att driva. Både den om nolltolerens men även det faktum att det är polisen själva som valt att pröva lagen om att debitera kostnader. Det här är en sån stor fråga att jag skäms och blir gråtfärdig när jag märker hur lite engagemang vår ordinarie media visar för situationen.

Jag skäms. Och jag blir faktiskt rädd.

Det här kan gå käpprätt åt helvete om inte Polisen ber om ursäkt och visar förändrat beteende. Jag märker på mina bröder och systrar att kampviljan är enorm. Vi kommer aldrig att ge oss. Det jobbiga är att vår älskade förening kan bli lidande på vägen för det är ju självklart att det som hände i fredags får konsekvenser hos flera. Det är klart att det var många som tyckte det var obehagliga scener som spelades upp. Att flera föräldrar och barn som satt på västra tyckte situationen snabbt blev ohållbar och valde att lämna. Jag klandrar de inte. Jag till och med förstår.

Men jag vill att ni kommer tillbaka. Jag vill att ni väljer att läsa annat än kvällstidningarnas rapporter. Jag hoppas innerligt att ni litar på det enorma arbete som görs i supporterleden för att komma till rätta med de problem som vi faktiskt har.

Polisen däremot. De rår jag inte på här och nu. Men jag tänker inte ge mig. Jag hoppas att min och hundratalet andra JO-anmälningar som säkert har gjorts och kommer att göras ger effekt.  Jag tar för givet att Hammarby Fotboll själva kommer att agera gentemot polisen.

FÖR DET SOM HÄNDE I FREDAGS INNE PÅ SÖDERSTADION VAR VIDRIGT.

Om exakt fyra timmar sparkas det igång nere i Landskrona. Jag har knappt hunnit bli nervös. Jag har mest fokuserat på arbetsdag och ilska över det som hände i fredags. Men nu är det väl dags att flytta fokus. Lilla Papsen har blivit hemskriven. Han får kika på matchen i egna TV-fåtöljen. Jag drar in till goda vänner på Södermalm och grillar och kikar på matchen. Bästa livet.

Stockholm visar sig från sin absolut vackraste sida idag. Men det ligger ändå en mörk skugga över oss. En skugga av något obehagligt och stort. Helt plötsligt handlade det inte längre om sport. Helt plötsligt blev min stora kärlek offer för inkompetenta människors vilja att agera på egen hand. För så tror jag att det var.

Men ack så det drabbade.

En tanke till alla de som åkte på skador i fredags. Avslagen arm, blåslaget bröst, pepparsprejade ögon för att nämna några saker. Jag hoppas att ni mår bättre och jag uppmanar er verkligen att anmäla. Även du som tredjepart kan också anmäla. Det var det jag gjorde. Jag anmälde hela händelsen. Gör det du med. Tveka inte.

FORZA BAJEN!