Tiden

Tiden. Räcker inte till nu. Det är kaos.

Jobbet sitter i min hals. Står upp och äter lunch varje dag vid datorn. Jobbar vägen fram till dagis.
Shreken. Det fantastiska barnet. Men som är trotsig nu. Hela tiden. Allt är fult och trist och jag är dum och det är helt ok att göra grimaser och skrika åt mig. Tydligen. Men i går skulle vi gifta oss.
Jag hade en fotograf i min lägenhet i går som fotade inför visning om en vecka. Ja, vi ska flytta. Jag har städat och fixat som en galning inför detta. Varit på IKEA, putsat, fejat, fixat, inhandlat mer, skurat balkongen. Släpat upp halva lägenheten på vinden, in till grannen. Hittar ingenting nånstans efter detta.
Öppet Hus på dagis.
Tandläkare.
Vårdcentral.
Vänner som fyller år. Köpa presenter.
Kollegor som fyller år. Köpa presenter.
Möten med banker, mäklare, föräldramöten, utvecklingssamtal.
Säga upp avtal, elavtal och sådant.

Få saker väger upp den här stressen, men en av dom gjorde det i går. Det stod mat på bordet när vi kom hem. Magiskt. Magiskt.

Sol ute?