Förväntan

Jag är jävligt glad över att jag kommer iväg till Degerfors på lördag.

Jag längtar.

Är sjukt pepp på att få åka chartrattåg med idel rättrogna. Med vänner som jag längtar efter att få hänga med en hel dag.

Idag kom jag på mig själv att under en lektion där kidsen arbetade med tidningen och efter att för tredje gången gått igenom vad en ingress är och skillnaden mellan artikel och notis plötsligt börja asgarva. Fick ett SMS från en medresenär som skickade en bild på förberedelserna.

Folk är ju SÅ taggade.  Jag brukar vanligtvis inte ha mobilen på men glömde helt enkelt stänga av den. Ungarna undrade vad jag skrattade åt. Jag valde att inte visa bilden. Den passade sig inte riktigt. Men jag berättade om vad jag ska göra på lördag. De som stod bredvid mig lyssnade med stora öron och ställde frågor.

Nu på kvällskvisten gick jag in på jobbmailen och skulle skicka iväg en grej. Då hade jag fått mail från en förälder som skulle kolla lite inför nästa veckas avslutning. Men med tillägget att:

– Stämmer det att ni åker tusen bajare från centralen på lördag vid 10? Jag ska hämta svärmor där vid den tiden. Hoppas hon får se det grönvita havet och höra lite supportersång. Det är ju sanslöst att ni drar iväg så många.

– Inte sanslöst. Det är Bajen, blev mitt svar.

Japp. Vi är bajen! På lördag ska vi skapa egen historia.