Dagen efter

Jag är fortfarande ledsen över att det blev en förlust igår. Så där ledsen att det till och med blev feber av skiten.

Eller, tjaa… det kanske beror på att de senaste veckorna varit rätt tuffa på jobbet och nu tar väl kroppen ut sin rätt. Tant börjar ju bli en smula till åren. Vaknade i natt och kände att febern red mig. Det var surt i dubbel bemärkelse för jag hade även bokat in att jag skulle göra en intervju nere på Årsta till nästa matchprogram. När klockan var nio hörde jag hällregnet mot rutan och insåg att det inte var någon bra idé att bege sig ner dit. Dåligt väder och feber hade kanske lett till att jag smittar ner folk. Då skulle jag dö skämsdöden.

Därför blev jag kvar hemma i TV-soffan. Har inte gjort ett dugg nytta på hela dagen men desto mer tid att reflektera över gårdagen. Det är inte bra att vi förlorar på hemmaplan. Ljungskile är ju kort och gott vårt stora boogeyteam. Det verkar fasen helt jävla fördömt. Deras målvakt, reserven, gör ju helt briljanta räddningar. Han gör sitt livs match. Är inte det så jävla typiskt??

I den andra halvleken tycker jag att vi stundtals spelar riktigt bra men bolluschlingen vägrar att gå in.

Faktum kvarstår. Vi går hem helt utan poäng. Det är inte bra. Det är inte bra alls.

Nu väntar ett tuff match nere i Skåne mot Trelleborg på onsdag följt av en ännu svårare fajt när de omöjliga Öster kommer på besök på Söndag. Tajt matchschema igen. Hoppas rehabteamet gör allt som står i deras makt för att grabbarna ska kunna ladda om.

Själv åker jag inte till Skåne men hyllar förstås alla de som tar den mastodontresan i Bajens tecken. Hjältar.

Matchprogramsintervjun avklarades på telefon istället. Bra så, då är jag garanterat inte smittspridare…