Läroplats

4 dagar av 5 är jag först på jobbet. Som en bubbla av skön ensamhet den där första timmen.

Slänger ner väskan på golvet, knäpper på datorn, ställer in yoghurten i kylen, springer upp en våning och hämtar nybryggt kaffe på Inköp, springer tillbaka. Ja, jag springer alltid. Slår mig ner på stolen, yssnar på morgontrafiken på Ringvägen, snusar tillsammans med det starka kaffet och känner kroppen starta upp. Trycker ner lurarna över öronen och försvinner i ett hav av mail och projekt.

Sen dundrar de in. De andra. Öppnar fönster, pratar om helgens matcher, slamrar med diskmaskinen, gnolar på konstiga låtar, röda morgonögon, någon sätter på radio.

I allt det här finns trygghet, respekt och enorm glädje. Glädje över att ha ett spännande jobb att gå till. Respekt inför att ha ett jobb som utmanar. Som tvingar mig att lära, att se, att tänka. Har svårt att förlika mig med de som ser sitt jobb som enbart ett jobb. För mig är ett jobb en självvald sysselsättning, och en ynnest. En läroplats. Och jag jobbar mycket. Inte för mycket, men mycket, och extremt hängivet. Gör aldrig något halvdant. Hellre noll än halvt. Hellre hundratio än halvt.

Som allt annat i mitt liv.

God morgon!