Förlust mot Djurgården

Vi fick alltså åka till Bosön eftersom vaktmästaren på Stadion sa att det skulle regna 35 mm. Solen sken matchen igenom. Himlen var klarblå. Matchen spelades på konstgräs.

Hur som helst, jag är imponerad över att drygt 200 bajare, kanske fler än så, tog sig till Bosön trots det korta varslet.

Matchen slutar 3-0 till Djurgården. Hemska siffror. Jag ska först välja att fokusera på det som var positivt:

Max återkomst
Han spelade stabilt och rutinerat, måhända med viss försiktighet och spelade sextio minuter. Det går knappt att beskriva känslan av att få se Max spela match igen.

Brages seger
Jag vet, det hände ju inte på Bosön men ett av kvällens bästa besked var just det att Brage slog Halmstad i hängmatchen. Tack för det halmstrået!

Segern var liksom inte mycket att snacka om. Djurgården var bättre. Vi skapar inte särskilt många heta målchanser, den absolut farligaste står Patrik Andersson för, junioren som kämpat sig tillbaka från en allvarlig knäskada och fick komma in istället för Max, följer med upp i ett anfall och nickar sånär in bollen. Djurgårdens målvakt gör en riktigt bra räddning där samtidigt som Patrik nog även är tillbakahållen av en djurgårdsförsvarare. Jag hade unnat Patrik ett mål just utifrån kampen mot knäskadan.

Djurgården mönstrar ett starkt lag. Till och med jag, som knappt ägnar allsvenskan mer en ett halvt öga nu när vi harvar i träskserien, kände igen flera spelare. De var numret större och snabbare men skapar i ärlighetens namn inte särskilt många heta målchanser.

Jamen de gör ju tre mål, tänker ni..

Jo, men jag vet inte.. målen kan ni kika på här : (obs! på egen risk, det är DIFTV! 🙂 )
För er som inte vill kika så kan jag väl meddela att det är tre rätt billiga mål. Första målet kommer på en andraboll efter hörna. Där vi inte alls är på tårna och där vi helt tappar våra positioner. Ett spelmål visserligen, men kändes som tafatt försvarsarbete.

Tvåan, som också faller i första halvleken, är en rejäl bjudning. Ingen i Hammarby säkerställer att domaren ska signalera för att det ska komma en ny signal vid frisparken strax utanför straffområdet och medan Kevin dirigerar muren så kan DIF-spelaren hänga bollen i kassen. Suck liksom.

Trean får nog skrivas som en rejäl tavla av Moussan som står andra. Provspelaren Oskar spelar hem, visserligen en rätt hård ”tillbakarensning” från en duell, men George fumlar rejält med fotspelet och bollen smiter in.

Vad säger vi då om matchen? Jag tror att vår nye kanadensare hade problem med underlaget. Han gör inte bort sig, men är egentligen ganska osynlig. Å andra sidan har jag lärt mig att osynlig inte alltid är dåligt eftersom jag också tenderar att göra spelare synliga när de gör dåligheter. Så att säga. Lincan fick visa sin fina speed ett par tillfällen, i andra halvleken hade han så när hunnit före djurgårdens målvakt men denne dansk var distinkt och rensade undan preeeeecis framför Nicklas. Tranberg slet på bra centralt.

Förresten, en annan riktigt bra sak idag var att Foto-Peter, förutom då att leverera bilderna nedan, även bjuckade på en chokladbit precis när vi som bäst behövde det. Ovärdeligt.

Allra, allra bäst idag var en annan händelse. Jag fick på nära håll se hur en förälder till en spelare i J-laget utövade civilkurage av den mest ädla sorten. En av våra supportrar valde att ropa rasistiska, pinsamma saker på andra sidan plan mot en av Djurgårdens spelare. Jag skämdes som en hund när jag hörde orden och ljuden. Den här farsan tog promenaden runt hela planen. Gick dit. Och sa på ett ödmjukt men tydligt sätt att det där inte hörde hemma i vår familj. Att han skämmer ut sig och Hammarby genom att ropa det han ropade. Det imponerade på mig. Att han gick dit. Att han tog snacket. Tack.

Bilderna har alltså Peter fotat. Jag börjar snart känna att jag står i grym skuld till honom. Stort tack!

Detta bildspel kräver JavaScript.