Tisdagsträning. I sol!

Igår, på eftermiddagsträningen, dröjde vi oss kvar på vår bänk. Jag, Anna och Flibben. Satt där och surrade. Mest av allt njöt vi nog av kombinationen solsken och Årsta. Det värmde verkligen. Spelarna hade masat sig upp för backen mot omklädningsrummet för länge sen. Kvar på planen satt Gregg och Carlos Banda och surrade. De såg inte heller ut att ha det direkt dåligt där de satt.

När de var färdiga kom Gregg bort till oss och pratade lite om väder och vind mest. Och om hur illa han tycker om planerna på att lägga konstgräs på Årsta. Han förstår nog att våra väderförhållanden och kombinationen med konstgräs på nya arenan är skäl nog till att göra omläggningen men här lös Greggs egen fotbollsspelarkarriär igenom. Hur han älskar gräset. Doften. Känslan. Det hela mynnade ut i att Anna föreslog en ansenlig mängd wonderbaums som får sprida den rätt doften.

Vi passade på att fråga om upplägget inför tisdagen. Gregg sa att det bara blir de som inte ska spela matchen mot DIF som tränar och att det blir en lugn träning med fokus på avslut. Han var noggrann att poängtera att vi skulle prioritera matchen mot Djurgården. Att den blir sevärd då båda lagen ställer starka lag på banan.

Och så blev det tisdag. Både Anna och jag är lediga och självklart hinner man då med både en förmiddagsträning OCH en U21-match.  Vi var dessutom tidiga på plats. Typ innan spelarna ens hade börjat sin gemensamma uppvärmning. Gregg och Carlos hade konat ut och satt upp de blå plastgubbarna på bortre delen av planen vilket förstås föranledde oss att gå dit. Slog oss ner på bänken.

”Hi girls! Didn’t I gave you this practice off?” flinade Gregg.

Låt mig säga säga så här. Jag är jävligt glad att jag gick på förmiddagens träning. Den innehöll bara avslutningsövningar. Inlägg och avslutningar. I över en timme. Perfekt för en sådan som jag.

Vad finns det då att skriva hem om? En klart lysande stjärna utmärkte sig. ”Theo is on fiiiire” skanderade Gregg mot slutet när Daniel Theorin fortsatte att hiva in boll på boll. Grabben stod för en mängd riktiga klassavslut idag och hans lagkamrater applåderade honom uppskattande.

Det finns flera stycken som har fint löd i skon. Sebastian Castro Tello är en annan som levererar fina avslut. Monday James också. Riktigt fina avslut på Monday i perioder. Både Rynell, Max, Figge och Lalle fick mata inlägg. Stundtals såg det riktigt bra ut. Lallet och Rynell hade en intern tävling om hur många mål man kunde göra. Oklart vem som vann. Beror liksom lite på vem du frågade efteråt. Ska jag vara ärlig så tror jag att Rynell gick vinnande ur den prestigestriden. Bara Kevin som kunde vakta kassen idag. Moussan ska ju spela match ikväll och Johannes vilar ett stukat finger, även om han tränade hela träningen men att mota skott är dumt i dagsläget. Det föranledde att Rami fick kliva in mellan stolparna. Den gamle kan än.

Massor med leenden, gott fokus, många skratt. En rolig träning att titta på men säkert också en jätterolig träning för killarna.

Allt satt inte. Självklart fick vi se bollar som förtjänade Gärdestads ”Satellit-ramsa”. Ett par spelare fick kämpa hårdare än andra, men credd till alla för de höll huvudet högt och peppade varandra.  Tränarduon poängterade vikten av att inte alltid gå på kraft. Att se till att pricka målet och göra det ute i hörnet. Att precisionen är det viktigaste.

Efter träningen dröjde sig flera spelare kvar och skrev autografer till lyckliga barn. Föräldrar tog fotografier och solen sken sitt vackra sken över en idyllisk plats. Mitt Årsta. Allas Årsta. Bara en sådan sak att den där Lallet tittar på en och sjunger ”Pernilla, jag mår illa” efter Ugglas gamla slagdänga. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Egentligen. 🙂

Konstaterade att det den här sommaren är mitt tionde årstahängsår. Jag såg några enstaka träningar under guldåret men det var 2002 som jag började hänga där ordentligt. Så smått började träningsbevaka. Skriva. Analysera. Uppleva. Jag har så många otroliga minnen från Årsta. För att inte tala om alla människor jag lärt känna där nere. Några av er är i dag mina bästa vänner. Det finns soliga, sköna minnen som kommer ur dagar som denna. Sen finns det mörka, svarta och dystra minnen också. Speciellt de senaste åren. Herregud med så tunga steg jag har gått uppför den där backen i perioder.

10 år. En lång tid. Det är väl bara Yvonne som är kvar sen den tiden. Alla andra är nog utbytta. Märklig känsla.

Efter träningen åkte Anna och jag och tog en finlunch i midsommarkransen. Åt en magisk sushi och konstaterar att vi så jävla mycket behöver en seger på måndag. Att killarna och vi supportrar så väl behöver en sådan. Drömmar om tre poäng.

På väg hem från Kransen anföll haglet oss. Rejäla hagelkorn som faktiskt smärtade när de slog ner i skallen. Mörka moln hänger nu över Kungsholmen. Lägenheten min är mörk. Tvingades tända lampor. Mitt på dagen. I juli. Katastrof egentligen.

Om ett par timmar styr vi kosan upp till en del av Stockholm jag så sällan är i. Match på Stadion klockan 18 mot DIF i U21-serien.

Vi ses!

(Kika på Annas inlägg här under, hon har ju fina bilder till sitt dessutom!!)