Ni där borta – är ni klara?

Herregud.

Det här med matchångest hörrni. Ska det verkligen behöva vara så här? Att man sover oroligt, drömmer konstiga saker och vaknar lätt kallsvettig. FÖR EN JÄVLA FOTBOLLSMATCH?

Ibland funderar jag på vad tusan jag håller på med. Om det här engagemanget kommer att döda mig. Att det tär och sakta äter upp mig. Å andra sidan blir dessa mörka tankar sällan långvariga för på andra sidan det där myntet finns ju allt det fina. Alla vännerna, alla tillfällen att dela livets väsentligheter. Engagemanget är fint.

Idag vet jag att ett av kexen har en mastodontdag framför sig. Idag lämnas Gullmarscorner. En varm cyberkram till Mia och P som idag blir sambos. Jag kan bara ana kaoset då jag själv med plågsamhet tänker på min egen senaste flytt. Och då var det 10 år sedan. Hatar verkligen att flytta. Vet dock att de båda ser väldigt mycket fram emot det här. Såklart. Och Shreken förstås. Det går rykten om att bästa C får det största rummet. Härligt. Jag ser med glädje fram emot att få se hennes nya rum.

Själv har jag skjutit upp alla sommarens måsten. I och med att det här är sommarlovets allra sista dag så betyder det att den digra listan bör betas av. Inser att jag kan glömma att hinna göra allt. Förstås. Men, jag tänker prioritera lite födelsedagpresentshop. Inser att det finns viktiga presenter som behöver inhandlas. Därefter ska jag i alla fall tvätta. Behöver nog ha rena kläder med mig när vi nu drar ut på Ekerö med hela kollegiet för två konferensdagar på anläggning. Hotellfrukost på tisdag morgon. Det känns lovande.

Idag styr jag även kosan till Södertälje förstås. Vi åker ner tidigt och ser handbollen hos Fredrik.

Hur det går i matchen?

Vi vinner.

Äh, jag har förstås ingen aning. Men jag hoppas och tror. Som alltid.

KÄMPA HAMMARBY!