Vänskap

För drygt en vecka sedan fick jag ett telefonsamtal. En fin vän från förr. Tillsammans har vi en gemensam vän, också från förr, men som än i dag ingår i min lilla skara av genuina förlängningar av min egen själ och kropp. Min egen historia. En sån vän man alltid vet finns ett telefonsamtal bort. En sån vän man ringer till när det brinner. En sån vän som var med när man var 14 år och tidigare än så egentligen.

Rösten vacklade där borta i luren. Något skulle fram. Något hade hänt.

Tiden stannade upp och jag satte mig försiktigt ner på en av de bruna robusta köksstolarna. Tittade ut genom fönstret utan att se, kände adrenalinet pumpa. I varje jävla ven pumpade blodet och jag andades fortare. Och han berättade en historia jag inte förstod vidden av. Förstod egentligen ingenting.

Något hade hänt.

Kanske bland det vidrigaste en människa kan utsättas för hade inträffat. Och medan det flimrade för mina ögon. Medan våra år tillsammans passerade revy, som välskissade serieteckningar i ögonvrån. Medan jag kämpade för att återfå en andning som inte fanns. Medan jag försökte förstå, ramlade livet över mig.

Det sköra lilla livet gjorde sig påmint och det gjorde så ont.

Vi hängde runt i miserabel ovisshet ett par dagar. Vi, vännerna. Som knöt oss till varandra, som flugorna runt saften. Dagar av känslan att gå runt med en glasbubbla över huvudet. Dagar långa som år och dagar som fyllda av skit.

I dag vet vi, att det går åt rätt håll. Där finns ett ljus. Men ett ljus solkigt av ångest, omskakande medmänsklighet och olidlig oförståelse inför det som skett. Otillräcklighet.

Jag försöker hålla fast om det fina livet. Krampaktigt vill jag insupa doften av det jag tidigare varit så förskonad från. Hatet och orättvisan. Men det är svårt. Svårt och tungt. Var kommer så mycket ondska ifrån. Var finner man förståelse. Tror jag verkligen på förlåtelse. Jag har alltid sett mig själv som en löjligt förlåtande person. Alla gör fel. Man glömmer och går vidare. Ingen är elak av natur. I dag vet jag inte.

Håll fast i era vänner. Älska dem.