En väska överlevnad

Min vän, som bor i en tunnel och lite varstans där det är lä och där man får sova ifred.

Vi har känt varandra i sex år nu. En av de absolut mest genuina och villkorslösa relationer jag upplevt. Varje dag under sex års tid har vi småpratat över torgets kullerstenar. Ventilerat allt från matchresultat till skottlossningar till betongbänkars placering till barnuppfostran till lokala företeelser som sker i anslutning till en av de mest dynamiska platserna jag vet, Gullmarsplan.

Han har aldrig bett mig om något. Aldrig beklagat sig. Aldrig visat tillstymmelse till självömkan eller fientlighet mot sig själv eller någon annan. Aldrig utmålat sig själv till offer.

I går morse frös han. En mörkblå tunn sommarjacka svepte runt hans magra överkropp och jag frågade varför han inte var klädd efter kalla vindar och begynnande höstkyla.
– Det var inbrott och de stal alla mina saker. Min vinterjacka och mina betyg. Hur ska jag få tag i mina betyg, Maria?
– Jag vet inte gällande betygen. Jag kan ta reda på det. Däremot är det lättare för mig att snabbt fixa en jacka åt dig. Får jag göra det?
För ett ögonblick var jag säker på att svaret skulle vara nej. En man fylld av stolthet och heder tackar inte alltid ja till hjälp. Inte en 37-årig kvinna med ett barn i handen heller för den delen.
– Vill du?
Glädjen.
– Klart jag vill. Annars skulle jag inte fråga. Jag fixar. Vi ses i morgon.
– Det är bra med XL. Så man kan ta på flera tröjor under jackan.
– Ok, jag fattar.

Efter någon timme, en status på Facebook, en tweet på Twitter och fantastiska vänner med doser av medmänsklighet fanns en påse på en dörr på Götgatan innehållandes en varm rock. Utanför en krog i Skanstull fanns i morse en enorm väska fylld med bland annat sovsäck, byxor, jacka, vantar, skor. En väska fylld av omsorg, välvilja och det nödvändiga för överlevnad. Tack fina vänner för hjälpen.

Jag hittar honom på en av hans platser. Lämnar över väskan. Jag är ingen jävla moder fuckin teresa eller vad hon hette. Däremot känns det fint att göra en människa, en vän, mindre orolig. Fint att kunna hjälpa. Fint att faktiskt ha den möjligheten.