Gästblogg: ”ETT ÅR AV KÄNSLOR”

En varm sommardag fick jag ett telefonsamtal: ”Jag fick ditt nummer av en som trodde att du skulle passa. Du förstår, vi har en klubb i taskigt läge. Kan vi ses?”

Jag bestämde träff med honom, helt förutsättningslöst, inga löften utan snarare förhoppning om att hitta nycklarna för att lösa problemet.

Vi sågs, jag hörde, vi segrade.

Att från ett kontor på Östermalm till dagen efter (en regnig sådan) förstå vilket grisjobb som låg för fötterna och omfamna det med med öppna armar, har fortfarande inte sjunkit in. Men de som stod där, under sensommaren i ett rejält eländigt läge, kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Säsongen började som den slutade sportsligt, spännande, men ingen vek ned sig, mer än motståndet. Som det anstår att möta ett gäng från söder. För, även om laget hade en hel del förluster så var det ingalunda enkla segrar att hämta från söderbröderna.

Men jag hade ingen fokus på idrotten, den ena katastrofen efter den andra löste av mig och, för ett problem löst så stod det mig tusen åter. Livet som en städgubbe.

Solskenet valde dock södergängets väg. Efter 3 st ekonomiska hinder och 2 st sportsliga så kontrakterar elitseriens yngsta lag en plats i elitserien. En seger som få närvarande och delaktiga kommer att glömma, vilken fest!

Men vilket år…. efter 12 dagar i formell tjänst så knyter vi avtal med en stor sponsor som ger oss arbetsro. Att sedan få kalla till presskonferens, när gamarna kretsar nära, så piggar det upp att få berätta att nu är vi ett gäng att räkna med. Blodtörsten är dock inte mättad och besvikelsen hos kvällspressen påtaglig.

Under året så har jag hamnat i allsköns övningar. Press, liganämnd, arga supportrar, missnöjda motståndarlag, förbund och affärer jag inte trodde fanns. Utvecklande, och samtidigt nedbrytande.

Med det året i ryggen så har jag förstått att ingen klubb är ett självspelande piano. Utan en organisation bakom så är man uträknad på 1. Utan en ryggrad i form av fans så kan man packa ihop och gå hem. Ni 1000+ vet vad jag menar.

Tiden som varit har varit mestadels skoj, även om det här året med lätthet har ätit fem år av mitt liv (fråga min sambo eller hur familjen hade det runt jul) men helt klart värt det, för vem kan tacka nej till Bajen?

Jag har nu lämnat ordförandeposten, mitt jobb är gjort. Det är städat från gamla skulder och framtiden ligger för våra fötter.

Min främsta uppgift nu, som VD, är att göra mig själv arbetslös. Jag kommer att arbeta för att avveckla bolaget och återgå till en 100% ägd och styrd klubb av föreningen där det hålls full fokus på verksamheten och ingen möjlighet för kapital att få styra verksamheten.

Kalle Strandberg
Hammarby Handboll