Idag är dagen

… då vi lär passera 200 000 visningar av vår blogg…

En sanslös siffra för oss, dessutom på mindre än ett år. Vi är otroligt stolta över att ni kommer hit och läser. Tack!

Idag är också dagen då jag, om bara en liten stund, ska stå framför en hel hoper av glada och skadeglada BP-ungar. En situation jag faktiskt hatar. Jag kan ta en förlust. Oftast. Den igår sved dock oändligt hårt. Jag hatar Superettan så ofantligt mycket och igår blev det klart att vi stannar där en säsong till. Det avgjordes förstås inte igår men spiken trycktes in i kistlocket efter en medioker tillställning på Grimsta IP. En torsk med 2-1.

Ett Grimsta IP som tog extra betalt för att låta oss köa på en dyngsur åker lite extra länge eftersom man fiffigt nog glömt bort att en fullsatt läktare behöver utrymningsvägar.  Man valde sen, trots en hel dag av hällregnande, att vattna både plan och oss. Jävla vattenspridare. Dråpligt och lite roligt var det att domaren som stod och varnade spelare efter slutsignal som fick den största duschen på sig.

Ett Grimsta IP som tog in drygt 1400 bajare på bortasektionen, höjde biljettpriset med 50 spänn och satte dit fyra toaletter. Ökad service, jo ja tackar ja.

Min största bitterhet riktar sig dock mot de egna oförmågorna. Vi spelar helt enkelt inte tillräckligt bra. BP var bättre än oss. De var rappare och starkare. Den smärtan.

Och så Pablo då. Jag vet att många är fullkomligt rasande på hans provokation. Jag tycker förstås också att det var onödigt och dumt av honom men vet ni, jag kan faktiskt förstå att det blev så. Förstå och tycka att vi nog är lite väl lättprovocerade som utser honom till en av jordens värsta kryp.

När BP får en hörna, matchen står då 1-1 en bit in i andra halvlek, och aviserar samtidigt ett byte. Pablo står nere vid kortsidan precis framför båda våra läktare. Mängden glåpord haglar ner över honom. Jag hör en del vad som skriks, men inte allt, men jag kan inte tänka mig att det var särskilt snälla saker. Det ska nog inte vara så snällt heller mot en motståndare. Jag köper det. Jag köper hetsen och adrenalinet. Det är så det ska vara på en fotbollsmatch som är så viktig. Men sen då, jo sen gör snubben ett jävla drömmål. Han sänker hörnan direkt in i mål. Johannes får visserligen en knuff och bollen går in.

Pablo vänder då om, sätter händerna vid öronen och markera tydligt mot oss att han är jävligt nöjd med sin egen insats. Och vi blir skogstokiga. Domaren varnar honom, tack vare fjärdedomaren som ser det hela, och han får därmed sitt andra gula.

Jag säger egentligen ingenting om varningen. Den var säkert berättigad. Jag menar mest våra egna, starka reaktioner. Jag kan spontant känna att lite ska vi väl tåla. Jag tycker vi är en aningens lättkränkta som blir så fruktansvärt upprörda. Jag tänker att ilskan kanske i mångt och mycket egentligen är en frustration över allt annat. Bristen på eget bra spel, känslan av monumental jävla uppförsbacke i och med ännu en förlorad jävla skitsäsong, känslan över att stå på ett kyligt Grimsta långt ut i förorten och möta ännu ett lag helt utan egna supportrar. Allt var bara skit. Och så gör en gammal spelare det där målet och den där gesten.

Vad jag mest vill säga att jag är en smula orolig för att folk går över gränsen nu. Att man i all sin besvikelse tar ut det över Pablo. Jag hoppas innerligt att så inte blir fallet då vi inte behöver mata medietrollen med mer negativt om fotbollssupportrar. Vi har så otroligt viktiga fajter som måste tas mot polis, mot media och jag känner att vi i de kamperna inte har råd med eventuella hot som bara biter oss själva där bak.

Innan ni blir tokiga nu. Läs igenom igen. Ingenstans skriver jag att det Pablo gjorde var okej. Självklart borde han ha låtit bli.

Klockan är redan över sju. Jag borde varit på jobbet. Men jag drar mig. Jag drar mig för att åka ut till Västerort. Drar mig för att ta stegen upp mot klassrummet. Vetskapen om att det här blir en tung tag fyller mig. En dag där jag måste spela glad, måste framföra något krystat jävla grattis till kidsen. Skit.

Men jag tänker att jag ska jobba ganska kort. Att jag ska göra allt som står i min makt för att hinna till Kanalplan till tre. Då spelas en U21-match. Behöver vistas ett par timmar i Bajenland idag.

image