Händerna mot himlen

Den låt jag lyssnar på nu. Petra Marklunds. Om och om igen. Jag gör ofta så. Snöar in på en låt och lyssnar nästan ihjäl mig. Nu går den på repeat här hemma. Högt.

”Tror du att vi kommer leva lyckliga i alla våra dar”

Vilken omtumlande vecka det har varit. Pissiga fotbollsresultat, vänner som kämpar mot livet, mot sjukdom och krigar för att få vardagen att fungera.

Själv är jag väldigt tacksam. För mycket. Mest just över vännerna. De fina, varma och många vännerna.

Har haft en bra vecka med kidsen. Sett humor, glöd och framgång. Ni anar inte hur coolt mitt jobb är när jag får se barn växa. Uppgifter som klaras. Lyckan när poletten trillar ner. När det svåra blir plättlätt.

Fick ett par fina egoboostar av omtänksamma föräldrar som tar sig tid att ge mig feedback. Som uppskattar.

”Hamnar i himlen där änglarna gråter. Stan är vaken. Allt är förlåtet”

Regnet vräker ner utanför. Smatter mot fönsterblecket. Höst. Mörker.

Tänker att vi bör göra sånt oftare. Tala om för människor när de gör något bra, när de gör något som gör en glad eller bara tackar för att de finns där. Det lilla betyder så mycket.

Jag hann med en sväng till Årsta idag. Gjorde en intervju med Erik Sundin till nästnästa matchprogram. Två hemmafajter på raken. Gillade Erik. Han kändes som en snubbe med koll. Med vilja och åsikter. På planen gillar jag honom också.

I morgon fyller vi en bil och drar till Norrköping. Juniorerna spelar match klockan tolv. Trotsar regnet.

Livet. Hammarby. Vännerna

”Händerna mot himlen”

image