Tisdagstankar

Jag skrattar fortfarande åt den där jävla bilden som togs igår. Sinnessjuk.

Ligger i soffan och kollar CL-fotboll. Helt ointressant. Kikar ändå. Dricker te och äter skorpa. Reflekterar lite. Planerar.

Drar till Halmstad på lördag. Både galet och självklart. Vi har sett nästan alla juniorernas matcher i år. Nu vankas final. Klart jag måste åka. Tur att man har lika jävla knäppa dårar till vänner som följer med på den lilla dagsutflykten.

Överlag så känns det som att jag har en del medflyt just nu. Sånt ska man väl inte ens tänka, än mindre sätta i pränt. Lagen om all jinx-jävlighet-there-is lär kräva sin rättvisa inom kort. Men flera saker har gått min väg på sistone.

Här och precis just nu så känns det helt okej att det snart är november. Att säsongen snart är slut skrämmer inte skiten ur mig. Jag känner ett välkommet lugn.

Jag tror helt enkelt att jag mår bra.

Jag ska försöka bibehålla den känslan. Sjukgymnast-Klotz var på mig om D-vitamin. Tordes fan inte säga mot honom. Nu står kapslarna där i köket.

Farsans ben läker så sakteliga. Det är en utveckling jag verkligen tycker om. Han är uppe och hoppar på kryckor nu. Tränar. Kämpar. Utan smärtstillande. Hjälte.

I hallen hänger min nya gröna kappa. Den som twitter enhälligt röstade ja-till-inköp på igår. Vardagslycka det med, om en av mindre viktig karaktär. Blir så glad av färgen. Svart är ju genomtråkigt.

Jag hoppas så innerligt att få fira ett SM-guld i Halmstad på lördag. Jag hoppas på fint höstväder i veckan. Jag vet att dårarna som drar till Gotland för hockeyinvasionen får en galet rolig helg. Ser fram emot att följa den färden på sociala medier…

Jag håller tummarna för en bra konferens i morgon. Den om betyg i årskurs sex. Kidsen ska ha vikarie. Första gången sen Cypern-lägret. Överlever jag?

Sportsligt så vann både hockeyn och U21 idag. Bra tisdag helt enkelt.

Livet.