Dagen efter årets sista

image

De där underbara stegen. Sakta gick jag. Ett långsamt steg i taget. Insöp allt. Mötte ljuset. Regnet piskade. Vinden ven. Rysningar.

Den sista höstmatchen. Avtackningen av spelare som lämnar. Känslor. Så många känslor.

Det har gått ett dygn. Känslorna finns kvar. För mig var det årets sista match. Jag åker inte till Växjö. Biljetthögen är borta. Tomhet.

Att det dröjer nästan ett halvår innan jag får kliva upp för de där stegen igen känns vemodigt. Svårt att acceptera och ta in att det dröjer så länge. Vill inte ens tänka på det.

Självfallet får jag fylla tomrummet med andra bajenaktiviteter. Det blir handboll, bandy och säkert några fler hockeyfajter.

Men jag erkänner. Fotbollen är min etta. Ohotad sådan.

Det är inte bara matcherna och familjefesterna på Söderstadion jag nu kommer att sakna. Jag kommer att sakna Årsta-hänget, alla matcher nere på Kanalplan.

Gemenskapen.

Jag får se till att fylla de här mörka, dystra och tomma perioden med andra saker. Oktober har varit en överraskande rolig månad i livet utanför bajensfären. Tänker att jag hoppas roliga saker ska fortsätta.

Jag vill avsluta med att tacka för inramningen igår. Den gigantiska bränningen som genomfördes var vacker. Riktigt jävla vacker.

Tack.