Möten

Jag träffar alltid nya människor. Både knasiga och spännande.

Min kollega, när vi tog tunnelbanan in till city häromdagen, förundrades över detta.

– Vad är det med dig och människor, Mia?
– Jag är öppen, och folk ser och känner det, svarar jag. Jag tittar människor in i ögonen och ser en bok med tusen och åter tusen olästa sidor och blir nyfiken. Jag är vansinnigt tillgänglig för böcker. Människor.

Inte svårare än så kan jag tänka. Däremot blir det faktum att det faktiskt förhåller sig så mer uppenbart vid vissa tillfällen. Som nu, sista dagarna. Jag har träffat så många nya människor i spontana möten vid spontana tillfällen.

I förrgår lunchade jag på ett veganskt favorithak på Östermalm. Befinner mig sällan i de krokarna men när jag väl gör det äter jag alltid På just det här stället. Den aktuella dagen erbjuder flera lediga stolar men kvinnan som kommer in sätter sig målmedvetet bredvid mig. Vi pratar, om hälsoutbildningar och kursutbud om andliga resor och sånt. Jag får hennes visitkort och vi ska ses om två veckor. Jag far hem och bokar in mig på en kurs.

Såklart jag gör.

I går pratade jag friluftsskor och barnuppfostran med en kille jag hamnade mittemot på tunnelbanan. Från Gullmars till Solna. Fick bra boktips och en varm hand på ryggen som värmde hela dagen.

I dag på mitt favvofik. Jag sitter och läser om ockupationen av Palestina på datorn och en man sätter sig bredvid mig. Han är akupunktör, och har praktiserat och utbildat sig inom alternativmedicin utomlands flera år. Jag får hans visitkort och jag ska ringa han. Andy Frank heter han. Google gärna. Fantastiskt inspirerande man.

Vad vill jag säga med det här? Vet inte.

Att: what you see is what you get, kanske. Att något är i rullning kanske. Att få tre visitkort av hittills okända människor, på en vecka, vill säga mig något. Att alla lärdomar jag drog av dessa magiska möten anknöt till själslig eller fysisk rehab.

Knasigt. Och spännande. Livet!

20121116-204929.jpg