Måndagstankar

Ligger i sängen. Sov otroligt gott redan strax efter åtta. Något skit i kroppen, lätt feber och tröttma fick mig dit tidigt.

Strax före halv tio ringde mobilen. Väckte mig förstås. Telefonförsäljare. Som jag hatar detta. Avskyr verkligen att få påringningar om allsköns tramstjänster. Oavsett tid på dygnet.

Så nu ligger jag förstås klarvaken och rastlös. Omöjligt att somna in. Jävla skit.

”Har du inte telefonen på ljudlös” fick jag som välförtjänt fråga av en kompis jag redan beklagat mig för. Har ju inte det. Finns skäl att vara tillgänglig för de som eventuellt behöver mig på riktigt. Som vänner på sjukhus eller halvrackiga päron.

Det får bli en blogg istället.

Roligt besked att Isak Dahlin kliver in som assisterande tränare för junisarna. Det tror jag är toppen. Hörde det viskas om detta för ett tag sen och minns att jag redan när det bara nämndes som ett alternativ fick mig att bli glad. Isak är oerhört klok. Han var hängiven och reflekterande som spelare. Bra egenskaper att ha om man ska byta sida.

Den där lösningen tror jag på och välkomnar verkligen Isak tillbaka till grönvitt.

A-laget började träna idag igen. Tyvärr lär det inte bli några träningar för mig då veckodagsförmiddagar är kasst ur frökenperspektiv. Ska försöka hinna med ett Årstabesök lite senare i veckan ändå. Tanken är att göra någon intervju.

Håller således tummarna för att febern, värken i axlarna och det otäcka kittlandet i halsen inte är pesten som är i antågande. Eventuell sjukdom sparas helst (?!) till jullovet.

En sista måndagsreflektion har ingenting alls med Bajen att göra. Var på möte vid Stadshuset idag. Gick längs Norr Mälarstrand hem. Klockan var halv sex. Rålis låg kolsvart och mörk.

För ett par år sen tyckte jag sträckan genom parken var obehaglig och otrygg. Mörk och ogästvänlig. Men så byggde man så äntligen den där skate-parken under Lilla Västerbron.

Sicket lyft! Idag när jag gick förbi, en tisdag med gråvita skyar och tandläkarväder i november var där över tjugo stycken som åkte. Liv och rörelse.

Det är alltid folk där. På somrarna, när jag går morgonpromenad före sju, då är det äldre gardet där. De som åker en sväng innan jobbet. På kvällarna mest ungdomar. Hur som helst vill jag lyfta denna kommunala satsning. Ur mitt perspektiv känns parken tryggare nu. Har ingen aning om vad statistiken visar, men för mig personligen är det ett lyft. Och då har jag aldrig stått på en skateboard i mitt liv.

image

Jag ska koka mig en kopp te. Göra ett nytt försök att återkalla John Blund. Sova mig frisk.