Kexens Kalender: 7 – Christophe Lallet

Den första snön har precis fallit över Stockholm. Vi har bestämt träff på Rival. Jag är först på plats. Foaljen är avstängd borta vid trappen, det planeras något event för kvällen. Jag slår mig i en av de grandiosa fåtöljerna och väntar på Christophe.

Klockan passerar utsatt tid och jag får en sådan där känsla av att det kanske hänt något så jag drar iväg ett sms. Svaret kommer blixtsnabbt. ”Jag är i Södertälje”. En mikrosekund hann jag höja på ögonbrynen och nästan känna besvikelse när nästa mess dök upp. Det innehöll en smiley och ett ”jag är där om en kvart”.

Vi letade upp ett fik på Hornsgatan och slår oss ner med varsin kaffe. Jag är nyfiken på hur Christophe vill summera sin säsong i Hammarby.
– Du, det var ett år sen vi satt så här senast du och jag, inleder Christophe det hela innan vi ens har satt oss.
-När vi träffades där på lokala haket i Midsommarkransen, fortsätter han.

Klart att jag minns det. Jag gjorde en intervju till Supportrarnas matchprogram. Det var det nummer som vi gjorde inför Bajenkvällen och Christophe hade precis flyttat till Stockholm. Vi kom fram till att det måste ha varit i januari men sak samma, det har gått ett år.

Han är skön för hans första kommentar när jag tar upp mitt digitala fickminne är att han kommenterar att det är nytt. Jo, den hederliga bandspelaren som jag chockade med första gången gick i golvet på Cypern. Så nu är till och med tant lite modern.

_MG_5520 lallet close

Har det varit ett bra år?
– Jo, i det stora hela så har det nog det men jag är absolut inte nöjd med min säsong. Jag hade en egen målsättning på tio mål eller femton poäng och den nådde jag inte upp till. Det är en besvikelse.

– Jag är nöjd med avslutningen på säsongen.

Christophe gör gester med vänsterarmen som visar hur lagets form varit under säsongen. Att den innehöll toppar och avgrundsdjupa dalar där i mitten, men att känslan nu mot slutet varit med rejäl höjd uppåt.
– Min känsla här och nu är positiv. Vi har plockat in kvalité och jag hoppas och tror att vi förstärker laget ytterligare. Att vi värvar karaktärsspelare som fortsätter att bidra till det vi just nu bygger på.

– Jag upplever lagsammansättningen just nu som riktigt bra. Att vi drar åt samma håll, att alla kan umgås med varandra.  Det är viktiga saker för ett lag.

Det märks på Christophe att det här är viktiga frågor för honom. Ett engagemang som jag delar när det gäller fenomenet att umgås i grupp. Att ett riktigt bra samarbete aldrig kommer gratis, det måste man arbeta med. Det krävs personer som driver gruppen framåt. Som kan vara kittet som håller ihop. Utan att veta  säkert så har jag mina rätt välgrundade aningar om att Christophe fyller en viktig funktion där.

För egen del då, vilket är ditt främsta ögonblick under säsongen?
–  Premiären.  För egen del försökte jag gör allt för att tagga ner.  Jag var taggad två veckor innan den matchen. Varenda cell kände att det närmade sig. Jag gjorde ett bra genrep mot finnarna där jag gjorde mål.

– Att få dra på sig Bajentröjan och göra min första tävlingsmatch på Söderstadion i rätt färger, det var så stort. Det viktigaste för mig var att se till att jag skulle få starta i premiären. Det var mitt eget, personliga mål från första träningsdag i januari. Att ta en plats i startelvan.

– Samtidigt är det så att vi är där för att göra ett jobb. Jag kan inte springa omkring och ta in allt från läktarna, titta på publiken. Där och då var det fullt fokus på uppgiften.  Min egen plan inför matchen var att stänga av mig från sociala medier, att inte dras med i supportrarnas taggning.

– Efteråt fanns det inget stopp, skrattar Christophe. Jag har sett matchen säkert 20 gånger. Tittade på alla filmer som las upp från marschen, från supportrarnas uppladdningar. Jag har sett allt.

– Jag tycker vi borde införa att vi spelare kliver på marschen vid Skanstull och går med över bron, flinar han. Tveksamt om Gregg tycker samma, konstaterar vi båda leendes i samförstånd.

En annan riktigt häftig upplevelse, som han rankar högt, var avslutningen hemma mot Trelleborg. Det bengalhav som mötte spelarna var en av de häftigaste ögonblicken han upplevt som spelare. Vi pratar en stund om bengalfrågan och precis som merparten av alla supportrar är han på vår sida. Att det borde vara en självklarhet att tillåta organiserad pyroteknik. Att det tillför matchinramningen så otroligt mycket.  Även inramningen i avslutningsmatchen nere i Växjö kom upp. Att det var skönt att se hur våra supportrar röjde loss med all kraft. Att den präktiga hemmapubliken verkligen fick sig en lektion i hur det ska vara på läktarplats.

– I sammanhanget bästa ögonblick så måste jag ta upp matchen hemma mot Brage. Där jag får göra mål i samma match som Kennedy också gör mål. Inför den här säsongen trodde jag aldrig att det skulle hända. Att vi skulle spela i samma match och bägge bli målskyttar. Det var en dröm som gick i uppfyllelse.

_MG_1674 lallet domare

Säsongens bottennapp?
– Matchen nere i Halmstad. Fy fan vilken tung förlust.  Där avgörs det helt och hållet. Vi hade varit värda att komma där ifrån med en poäng.

– Jag tycker vi gör en bra match utifrån förutsättningarna. Avstängningar och skador stör oss men vi står upp bra men åker på skitmål.

– Det finns jobbiga matcher hemma på Söderstadion som jag också vill utse till bottennapp. Ta fajten mot Ljungskile till exempel. Visst, hatten av för deras målvakt som gör sitt livs match. Han räddar allt. Gör rena fantomräddningarna.

-Vi missar en straff, har två skott i ribban, jag nickar från en och en halvmeter där han får ut en handske och tippar bollen över.

– Så får de en frispark där en fin individuell prestation av deras spelare men det smärtar enormt att de gör mål på sin enda målchans och åker hem med tre poäng. En sån kväll blir det inte många timmars sömn.

Det hörs att de här matcherna fortfarande irriterar honom. Jag tänkte inte så mycket på det när jag väl satt där på fiket men hemma när jag lyssnar igenom intervjun så låter han rejält förbannad. Han pratar bland annat om just bussresan hem från Halmstad som något det värsta han upplevt. Känslorna han hade i kroppen då kommer tillbaka i vintermörkret .

Skadan då?
– Ja, jag ser för jävlig ut, säger han och drar ner t-shirten över axeln.

Jag inser att min ansiktsmin måste speglat vad jag kände, säkert en min av avsmak. För det såg inte snyggt ut. Det där nyckelbenet ligger definitivt inte på rätt ställe.

Det var i bortamatchen mot Assyriska som skadan skedde. Domen var hård. Operation och slutspelat sa läkarna men han visade dem att det beskedet var fel.

– Det funkar även om det gör ont. Jag kommer att behöva operera det, men blir i så fall borta ett halvår. AC-leden är krossad. Den är helt trasig så nyckelbenet ligger liksom ovanpå det andra benet. Det krävs en omfattande ommöblering. Planen nu är att jag tar det efter karriären.

– Läkarna sa att säsongen var slut. Men jag kände starkt att det måste väl ändå vara jag som avgör om det är färdigspelat, så länge det inte är livshotande.

– Efter en vecka så prövade jag att kasta in mig själv i väggen där hemma. Det gick inge vidare. Det gjorde så fruktansvärt ont, allt svartnade och jag låg på golvet och vred mig i smärta.

Han berättar att sprutor i längden inte blev ett alternativ eftersom han under bedövning rörde armen för mycket. Då allt kändes så bra. Smärtan efteråt, när bedövningen släppte, var överjävlig. Det värsta han hade upplevt. Därför blev det bara en match på sprutor.

– Nu på slutet spelade jag faktiskt utan tejp också, smärtan går att hantera.

Men du fungerar att spela gitarr?
– Ja, det går, men det känns att det är knas.bröder

Det här blir en bra övergång till att prata om Christophes stora hobby här i livet. Musiken. Han har precis släppt sin första  singel. Låten Bröder. (Länk här)

– Det är spännande. Fotbollen är nummer ett, överlägset, men musiken har alltid funnits där. Den blev än viktigare för mig under tiden i Frankrike när jag var mycket ensam. Då blev gitarren min bästa polare.

– Jag har massor av energi. Det räcker och blir över även efter fotbollsspel. Om jag lägger den energin på att vara kreativ så kontrollerar jag den bättre. Det är en viktig ventil för mig och jag behöver hålla på med flera saker.  Efter en tuff träning, så kommer jag hem och häller upp ett glas mjölk eller tar en kaffe och sätter mig med block, penna och gitarren. Då trivs jag riktigt bra.

Låten han släppt nu är på svenska. Jag förstår under samtalets gång att det finns fler låtar på gång och att målet så småningom är att kunna släppa en fullängdsskiva. Alla låtar ska vara på svenska. Att alla texter är personliga och viktiga för Christophe.  Vi pratar mycket om känslor, att det är viktigt att musiken förmedlar just det. Han berättar att han helst sitter  med gitarren och sjunger ”face to face” att han då kommer bättre till rätta akustiskt men att det är roligt att leka med alla ljud som lätt kan skapas i studion.

Det stundar semester för våra fotbollsspelare. Jag vet att många planerar utlandssemestrar till sol och värme. Det låter på honom som att den mesta av tiden kommer att spenderas kvar i Stockholm och i studion. Att det blir en intensiv period av musicerande. Jag märker på honom att han ser fram emot det. Att få dyka djup ner i den andra passionen.  Hans kusin Marcus Larsson är musiker på heltid och har under artistnamnet ”Toppen” släppt en del musik. Det är i hans studio som arbetet ska ske.

-Musiken kommer aldrig att konkurrera ut fotbollen så länge jag spelar på heltid. Det är fotbollsspelare jag är. Men jag tror att det är viktigt att ha flera passioner.

lallet1

Vad ser du inför 2013?
– För oss som lag är det viktigt att vi fortsätter att bygga på det vi startat. Vi ska göra allt för försöka knipa en allsvensk plats. Jag har en positiv känsla i kroppen.

Mot slutet av fikastunden pratar vi om Stockholm. Att det är skönt att vara hemma igen. Att ha nära till familj och till vänner. Flera gånger under intervjun poängterar han att han inte är nöjd. Att han inte mätt. Att de inte har åstadkommit i närheten av det som han själv satt upp. Han väver in det naturligt i bisatser under samtalet och jag som supporter gillar det. Att höra att han inte har hamnat i nöjdhetsfacket. Han säger själv att han vet att han måste kämpa än hårdare och prestera väldigt mycket mer nästa säsong för att få speltid. Men det sporrar honom.  Vi måste ha spelare som vill vidare. Som strävar framåt och uppåt.

Kaffet är slut sedan länge. Vi konstaterar att vi har varit riktigt dåliga gäster för den stackars kaféägaren. Ockuperat två fönsterplatser under lång tid utan att egentligen generera några intäkter alls.

Ute på Hornsgatan faller snön. Christophe drar halsduken tätare runt huvudet. Det har hunnit bli kolsvart ute och med snö i fonden börjar en viss julkänsla att infinna sig. Vid Mariatorget ska vi åt olika håll och vi säger hej då.  Jag ska ta trapporna upp mot Tavastgatan för ett styrelsemöte med Supportrarnas Matchprogram. Och jag tar de där trappstegen med ett leende och med en bra känsla i magen.

Tack för 2012 Christophe! Vi ses igen 2013!

_MG_0541 Christophe lallet