Glädjen i att få höra sitt namn

Vi firade min lillebror igår. Han fyllde 30. Det firades med överraskningsfest ute i Skogås.  Det gick riktigt vilt till. Fick ett mms med en bild på en trasig innerdörr i morse. Jag och kusin A lämnade när festen var som mest livfull och konstaterade att det var riktigt bra drag på ungtupparna där i huset.

Ett annat konstaterande jag gjorde var att det var väldigt mycket mer snö där ute än vad vi har inne i stan. Eller vad som fallit i västerort där jag jobbar. Där är det inte ens hälften så mycket. De där bilarna som stod inplogade i vallarna får nog vänta till mars innan de kommer ut. Jösses.

Efter en jäkligt bra eftermiddag med bra häng laddar jag nu för nästa fest. Den här gången ska vi lägga på ett decennium och istället för att åka söderut så ska jag nu pallra mig raka vägen ut i Västerot. Bästa Malin och Henrik ska dansas in hela natten. Redan på förhand vet jag att det kommer att bli lyckat. Det är sådana där människor som bara omger sig av bra folk. Bra, roligt och dansanta människor. Lyckat recept för en bra fest.

Det var förövrigt en stor dag i dag. Fina Nora, min brorsdotter, sa mitt namn på telefonen när jag pratade med henne. Hon fyller två i februari. Märkligt hur glad man kan bli för en sån sak. Precis lika glad som jag blev när brorsan gladeligen lät henne dricka i den vackraste av muggar. Lillebror är ju inte rättrogen. Hur det gick till vet ingen i släkten. Å andra sidan är hans intresse för de blåblå som han påstår sig hålla på rätt svalt.

Så jag indoktrinerar fina N. Såklart.

Känner att jag längtar till våren. Vill se fotboll igen. Vill se Hammarby.

image