Ruskig rebell

Idag har vi haft fint kexfika på videon. Det var så mysigt att träffa Mia och Cecilia igen. Som vanligt när vi ses går diskussionerna varma. Vi tycker inte alltid lika. Befriande!

Det blev självklart timmar av prat. Mycket livet. Mycket bajen. Kärlek. Vänskap.

Jag gick därifrån full av energi. Glad. På gott humör.

Jag fick en fråga för inte så länge sen från en som känner alla kexen om det någonsin blir prestige mellan oss tre. Då tänkte nog denne på bloggen i synnerhet. Jag har aldrig känt så. Inte en enda gång. Även det är enormt befriande.

Jag kan vara lite avundsjuk ibland. På Mia och Annas bakgrund. På allt de hunnit göra och uppleva. Alla kamper tagit och ställningstaganden de gjort.  Medan jag haft min svennebananuppväxt och sällan klivit utanför normen. Tycker själv, när jag ser tillbaka, att jag nog varit (och kanske för all del fortfarande är) jäkligt pretto.

Skitsamma. Tjejernas mod, karisma och kampvilja smittar av sig på mig. Om än i små försiktiga stänk. Jag gör numera små rebelliska utfall. De må vara små. Men de är mina.

Vi har fått nya postlådor i huset. De sitter i entrén. Det låg propåer om att alla skulle ha enhetliga ”ingen reklam-skyltar” för estetikens skull. De röda klisterlapparna var groteskt fula. Jag vägrade.

Idag kom jag mig äntligen för att fixa en egen.

Ni kan ju jämföra den ‘otäcke’ grannens låda med min numer enormt snygga.

Ungefär så rebellisk är en snart fyrtioårig skolfröken en slaskig söndag i december. 🙂

image

image