En milstolpe. En blogg. Vänskap

Vi fick en fin present idag. Vi tre kexbloggare.

En milstolpe uppnåddes. Idag, dagen före julafton, nådde vi den för oss smått magiska siffran 250 000 visningar. En kvarts miljon visningar av vår blogg. På drygt ett år. Sanslösa siffror. Siffror vi aldrig någonsin hade kunnat drömma om.

Vi är förstås otroligt tacksamma för att så många väljer att kika in hos oss. Alla fantastiska kommentarer till oss personligen, både på bloggen i sig men kanske än mer ute i olika bajensammanhang. För egen del har det varit underbart att se hur många olika kategorier av människor som läser våra texter. Både unga och gamla. Olika kategorier av supportrar. Många bajare men långt ifrån alla. Under året har vi fått många kommentarer från helt andra människor. Människor som ännu inte delar vår grönvita passion.

För mig är bloggen väldigt viktig. Det är viktigt för mig att få sätta mina tankar på pränt. Oavsett om de handlar om en juniormatch i hällregn eller om det är en vardagsfundering om kollektivtrafiken. Än viktigare är förstås vänskaperna som uppstår. Mia och Anna är båda två enormt viktiga i mitt liv. På många sätt starka förebilder för mig. De inspirerar, utmanar och peppar mig. Jag lär mig hela tiden av de. Får nya infallsvinklar. Nya idéer. Får stöd och råd. Och skratt. Satan vad vi skrattar tillsammans. Vi är olika vi tre. Men ändå lika. En skön kombination.

2012 var ett märkligt år. För egen del hade jag en tuff vår. Mycket oro när farsan gick och blev sjuk. Jag var stressad och tyckte det mesta var mörker. En regnig sommar med värdelösa fotbollsresultat följdes så av en väldigt bra höst. Ett år med två ansikten.

Nu är det bara timmar kvar till dess att jag får träffa stora delar av den grönvita familjen vid Nacka-statyn. Denna magiska, vackra, underbara tradition. Denna grönvita fina fest där vi möts för en julkram, en ”Glad Nacka” och en mun glögg. Där barn och gamla möts en stund för att därefter fira eller inte fira jul på annat håll. Jag älskar verkligen den där traditionen.

Och jag älskar mina kexkollegor. Satt hemma hos Mia idag. Hon tog en välförtjänt paus efter lägenhetsstökande. Vi sjönk ner i soffan, surrade om livet. Om Bajen. Om uppväxt och föräldraskap. Jobb och snubbar. Ni vet allt man kan behöva prata om en vintrig söndag i december. Diskussioner som går både högt och lågt.  Plötsligt utbrister Mia:
– Du, när är det julafton egentligen?

– I morgon fina du.

– What?? Skämtar du. Är det redan i morgon.

Ännu en orsak till att jag tycker så vansinnigt mycket om henne.

Tack alla ni som besöker oss. Vi hoppas ni fortsätter resan tillsammans med oss!

2013 ska vi göra till ett bra jävla år.

bloggstatistiken