Veckan som gått

Det är fredagkväll. Jag borde inte sitta här där jag sitter. Ensam i min lägenhet.

Nu blev det så. Av randiga och rutiga skäl. Borde förstås ha pallrat mig ut till MB-hallen. Men sjönk lågt där en stund och blev kvar hemmavid. Har flutit upp en bit mot ytan nu. Och ångrar lite att jag stannade hemma. Känns skönt att veta att Mia reppar kexen där ute. Och att det går bra för hockeykillarna.

Ute fortsätter det att vara kallt som helvetet. Jag tycker att jag stött på andra kalla saker i veckan. Som det här med tågkraschen. Är det inte fruktansvärt osmakligt hur Arriva och SL målade ut den här kvinnan som tjuv? Eller, om det är media vi ska skuldbelägga.

Men visst är det osmakligt? Vi vet fortfarande inte vad som hände men åklagaren har valt att inte gå vidare. Kvinnan själv ligger nedsövd.  Det går lite väl fort i detta informationssamhälle och många gånger funderar jag kring konsekvenserna. Och vem som får ta dem.

En annan kylig och jävligt obehaglig grej är den här idioten till psykiatriker som förvägrar Nora, våldtagen av ”Kapten Klänning” en kvinnlig terapeut. I en äcklig intervju i morse drog han helt empatilösa kopplingar till cancerpatienter som önskar viss behandling. Men att läkarna inte alls ger patienterna det som de vill ha. Att hon hade ”horat tidigare”.. Bara att uttrycka sig så. Fy fan.

Herre-jävla-gud. Jag blev så illamående att jag var tvungen att stänga av radion.

Och så den där hemska olyckan i Skåne. Vilka bilder som kablades ut i veckan! Jösses. Och jag kan inte låta bli att tänka på den litauiske pojke som enligt uppgift såg sin pappa bli påkörd där på motorvägsbron när denne gick ut för att varna andra förare om kraschen.

Kyla

Samtidigt är snön och vintern viktig för många. Låg vaken härom natten och hörde snöröjarna väsnas på gatan. Och tänker på att det skapar jobbtillfällen. Att vintern som en riktig vinter också är bra för många.

Även om jag erkänner att just den här tjejen suckar avundsjuk åt elever i klassen som drar till Thailand. Som glor på solresor nästan varje dag. Suktande. Och som räknar ner dagarna till vår.

Värme

Anna sa åt mig visualisera oss där på Årsta. På bänken, med gröna träd runt omkring. Vinden som susar, Bajen som tränar, vi som analyserar. Årstakexen at their finest. Att kunna titta på fotboll varje ledig stund. Jag ska bannemig ta henne på orden. Och fortsätta att knapra mina D-vitaminer. I väntan på våren.

En annan varm sak som gladde i kylan var att läsa att Viktor Nordin skrivit på ett talangkontrakt med A-laget. Det gladde en juniortittande fröken P. Mycket.

För att göra det lättare med den där visualiseringen. Ett kort. Från i somras. Från platsen där jag trivs så bra.

Image