En prima ballerina

Jag var inställd på att göra resan ensam. Alltså, resan livet. Och ensam, som i ensam utan barn.

Och så kom hon. Barnet. Och nu gör vi resan tillsammans. En jävla berg- och dalbana som frestar på, men som till bredden är fylld av så mycket kärlek så att dalarna aldrig äter upp vare sig barnet eller mig. Vi är teamet, hon och jag, och jag blir fortfarande förvånad av hennes närvaro på resan. Det hon får mig att känna, att undra över, att känna förväntan inför. Hur hon ser på mig, hur hon ser på världen, hur hon är i världen. Hur hon undrar vilken plats som är hennes i världen. Hur jag förvånat inser att hon mer och mer är en egen individ med egna planer. Hon bygger. Hon bygger och formar mer än jag någonsin kommer att förstå eller ha rustning för.

Vi gick på dans med balettinslag. I dag. På Balettakademien var vi.

Medvetet eller inte vet jag inte, men jag har konsekvent undvikit schemalagda åtaganden med henne. Kanske för att det är nog stressigt nog att spendera nio timmar om dagen på ett överfyllt dagis med tusen ungar och en ljudnivå som skulle däcka de flesta. Kanske för att vi mest hänger runt på helger. Gör vad vi känner för just där och då.

Men nu. Nu vill hon dansa. Då ska hon få dansa. Och som hon dansade. I en vacker sal med flygel och spegelväggar, som hon dansade. Hon var fjäril, hon var puppa, hon var sköldpadda, hon var kung, hon var drottning, hon var prins, hon var discosnäcka, hon var en prima ballerina. Utan ljusrosa puffkjol och vita trikåer upplevde hon dansens rytm och glädje.

I mina ögon var hon det vackraste jag sett.

Jag satt på golvet, vid sidan om. Förstummad. Jag ville gråta. Jag ville skratta. Jag ville plocka ut min glädje ur kroppen och spika upp den på alla väggar, för den var så massiv att ta in. Glädjen över hennes glädje. Jag ville stoppa in det här makalösa ögonblicket i mitt hjärta. Jag ville stjäla ett litet mikroskopiskt uns av glittret i hennes bruna ögon och lägga på mitt bröst. Jag ville stoppa in hennes lycka i tryggt förvar. Jag delade hennes lyckorus. Delade så det gjorde ont.

Hon flög fram över golvet. Hon var allt och lite till, och mina känslor för en prima ballerina åt upp mig inifrån och utmynnade i ännu mera kärlek.

Ännu mera kärlek.

ballerina