fighter

för något år sedan fick jag problem med visdomständer. bara så där. inte alls kul. inflammation efter inflammation. för några månader sedan drog jag ut den ena. och blev SÅ JÄVLA SJUK. åt 3-4 antibiotikakurer och inflammationen blev infektion och gick ut i kroppen. efter tre veckor och X antal besök på tandakuten och sms till min tandläkare både kvällar och helger, gick det smått över.

i dag drog jag ut den andra tanden.

jag har inte tandläkarskräck, men jag har onaturlig fobi för substanser som påverkar kropp och hjärna. jag klarar med mycket kämpaglöd att ta en alvedon. detta är en mycket svag punkt i mitt liv, för man måste ta mediciner ibland. eller hur? annars kan man dö eller ha väldigt ont väldigt länge. fobier gör också att man gärna skjuter upp eller helt enkelt avstår från att göra saker som är viktiga och nödvändiga. som ett tandläkarbesök som man på förhand vet kommer innehålla en flytande substans skjuten rätt in bland nerver och blod in genom munnen. b e d ö v n i n g. med tillhörande smärtstillande i ett par dagar efteråt. kanske veckor. kanske 3-4 antibiotikakurer.

jag är tvärtom. det är systemfel på mig. jag går som in i krigsställning. tar upp de vapen jag har (vilket bara är mina egna känslor såklart) och kör.

jag hade tid i slutet av nästa vecka för att ta bort tanden. det gick inte. jag var tvungen att få det överstökat. kunde inte fokusera. så jag ringde kliniken i morse som turligt nog hade en återbudstid kl 15.30.

– hej maria. vill du komma? du har ju en tid nästa vecka?
– jag kommer!
!!

de försöker lugna mig där inne. pratar om roliga saker. jag vet vad de håller på med. vi gör andningsövningar. jag hyperventilerar. bedövningen börjar ta. jag gråter inte men mina händer skakar som att jag är riktigt riktigt skev. svetten rinner på ryggen men jag är iskall i kroppen. bedövningen tar såklart inte riktigt. får ta dubbel dos. tjena. perfekt. just happends to me. jag ber att få resa på mig. hämtar ett kort på mitt barn ur min väska. lite sällskap i helvetet kan ju aldrig skada.

på en minut är min tand borta och jag ser genom fönstret att det mörknat ute redan. det är då han säger, min proffsiga tandläkare:

”du är en sån jäkla fighter, maria. jag beundrar dig. att du hela tiden utmanar dig själv. att du ens är här är ett under! mod.”

ja, jag håller faktiskt med. jag är en jävla fighter. jag behövde inte ta bort den där tanden, jag hade kunnat stå ut med några inflammationer då och då. och kanske blir jag lika sjuk den här gången som förra. men jag är en fuckin fighter. jag vågar och jag tvingar mig själv att döda mina rädslor.

har just tagit två alvedon och en ipren. det står på mitt papper från tandis att jag ska göra det. jag utmanar mig själv igen genom att ta dessa.

det här kan vara första gången jag gör reklam på kexbloggen, men jag vill rekommendera en fantastiskt bra tandklinik, Södertandläkarna. stor kompetens, lyhördhet, tillit, proffsighet, alltid snabb hjälp när något knasar. kolla här! de har sin mottagning ovanför scandic malmen vid medis.

IMG_4379