En tavla. Och ett tack

Även om inte det sportsliga alls gick som vi hade hoppats på så var det en fin eftermiddag och kväll. Det vimlade av nära och kära i Hovets korridorer. Många har man inte sett sedan fotbollen slutade. Det var kramar. Det var skratt. Det var glädje.

En otroligt skön känsla att hänga där och se allt vad Hammarby har att erbjuda. Det är onekligen många sätt man kan vara engagerad på.  Det största tacket går verkligen till de som dragit ett ofantligt lass för att det här ska bli en verklighet.

Jag köpte lotter hos Hammarby Foto. I år igen. Jag är som bekant en stor supporter av dokumentationen. Det kan ske på så många sätt. Själv försöker jag ju göra mitt eget bidrag framförallt med ord. Att skriva. Sen har vi de som dokumenterar med fotografier.

Förra året när Bajenkvällen var slut så gick jag förbi med mina lotter. Döm om min förvåning när det hängde en enda tavla kvar. Ett förstapris. En svartvit canvastavla föreställde delar av klacken. Den var min! Jag hade vunnit. Gick där ifrån otroligt glad.

Image
Förra årets förstapris, fotat av Cornelia Adolfsson

Det tråkades lite när jag köpte lotter igen. Själv var jag också rätt kaxig och sa att det vore trevligt att vinna förstapris även det här året. Framförallt eftersom årets pris var en tifobild i megaformat. Hemmamatchen mot Halmstad. Norra läktaren.

Det fanns fyra blå lotter kvar på ringen. Jag la fram en hundralapp och tog de sista fyra lotterna. Petter sa att det fanns en ring till. Så, den sista lotten blev en röd.

Under tredje perioden aviserade speakern att det hade varit dragning. Det rabblades upp ett gäng nummer. Jag kikade på mina lotter och döm om min förvåning när ett av dem fanns där. Röd nummer 17 fanns minsann i min ägo.

Susanne, som satt bredvid mig där på läktaren, sa direkt att ”det är förstapriset! Jag var där när de drog. Stod och hoppade och önskade att mitt nummer skulle dras”.

Jag gick faktiskt direkt bort till andra sidan. Var ju tvungen att se om det var så osannolikt sant. Mycket riktigt. Jag vann! I år igen!

Image
Foto: Petter Ekbäck. I dubbel bemärkelse

Helt sjukt. Petter var helt tyst. Chockad. Jag skrattade mest. Sen fick jag således den största canvas-tavla jag sett. Den är över en meter bred.Och otroligt vacker.

Jag hade inte alls tänkt åka hem. Men nu blev naturligtvis tvunget. Dyrgripen skulle fraktas hem. Jag har aldrig pratat med så många människor någonsin som under den bussfärden hem. Tavlan väckte uppmärksamhet i en grönvit bajenbuss. Beundran och även viss avundsjuka.

Nu på morgonen har jag ägnat mig åt att hitta det rätta stället där den ska hänga. Jag var tvungen att göra en omförflyttning. Jag köpte nämligen en canvastavla av Petter strax före jul. En jättefin sommarbild tagen på Årsta IP. Den hade en central plats i vardagsrummet. Nu hänger stor-tavlan där. Årsta-bilden är nu det första jag ser när jag vaknar på morgonen. Den fick en bra plats i mitt sovrum istället.

Image

Det blev väldigt fint. Jag går omkring här i mitt hem och flinar. Det är så sjukt osannolikt att jag haft sådan tur två år i rad. Image

Det kanske är fler av er som vill ha hammarbykonst på väggarna. Det är ju numera rätt enkelt att ta sin favoritbild och göra till canvastavlor. Eller så hör man av sig till Hammarby Foto och kollar vad de har. Vet att Petter och de andra har tavlor att sälja.

Det var en väldigt fin lördag. På så många sätt. TACK!