Pingvinerna

– Så, gå in och lägg dig nu, hjärtat.
– Mamma, får jag sova hos dig?
– Det kan du göra.
– Eller, nej förresten. Då kanske jag börjar tänka på det som jag tänkte på i natt när jag sov hos dig.
– Ok. Vad tänkte du på då?
– Asså, det var pingviner. Jättestora. Och dom skulle försöka ta sig in i bilen till dig och mig. Och ta oss. Och kanske äta upp oss. Kommer du ihåg bilen vi hade till Örebro? Mamma?
– Hm. Ja. Jo, den kommer jag ihåg.
– Jag vill nog sova i mitt rum så inte pingvinerna kommer.
– Men vet du. Jag tror att du kanske drömde. Vad tror du själv?
– Nja, kanske.
– Och du vet, pingviner gillar ju mest att vara utomhus, där det är kallt. Vi har ju rätt varmt här hemma.

Tystnad. En halv minut. Fokuserad blick, 116 centimeter över golvet. Blicken riktad mot väggen men hon ser inte väggen. Hon är dit jag inte når.

– Mamma. Du har väl aldrig träffat en pingvin?
– Hrm. Nej.
– Så hur vet du att de bara gillar kallt?
– Jag vet inte egentligen. Jag tar mest det för givet eftersom de ofta bor där det är kallt.
– Det är kallt i Sveriget också. (ja, Sveriget säger hon)
– Sant. Men varför tror du pingvinerna ville fånga oss, eller vad det var de ville?
– Vet inte. Kanske såg de att vi hade chips i baksätet.

Kanske.

20130207-195446.jpg