Världar och ickevärldar

Kanske hör jag några skrik, ett gäng vansinniga visselpipeljud, några rop, där bakom verkligheten. Men jag är i min värld, avstängd från annat än mina tankar. Tänker på hur jag ska spendera helgen. Funderar på vilken bok jag ska påbörja i kväll.

Plötsligt.

Min kropp lyfter från marken och mina skor känner inte längre den kalla snön. Någon kramar mig hårt med tjock svart jacka. Jag tittar ner mot min mage, och ser ett par grova slitna smutsiga händer krama om. Knutna fingrar. De bär bort mig ett par meter.

”MADEMOISELLE, är du galen??????” En omtänksam men väldigt upprörd röst. Väldigt manlig, skulle också kunna tilläggas.

Min hjärna börjar sourca. Vad händer? Jag är fortfarande bland titlarna i min bokhylla. Väljer bland de böcker jag ännu inte läst. Men what the fuck, vad händer?

Han släpper ner mig. Knutna fingrar öppnas.

– ”Hur kan du inte höra när vi är fyra personer som står och ropar på dig? Herre gud, flicka lilla, det här höll på att sluta illa.”

Jag tittar runt omkring mig. Där står stirrande människor, några tonårstjejer i stora dunjackor fnittrar. Två män i något slags byggkläder himlar med ögonen. En avspärrning ser jag nu.

– ”Vi skyfflar is från taket! Du gick rakt in i avspärrningen”, säger den stora omtänksamheten.
– ”Oj. Förlåt”, är det enda jag lyckas klämma fram.

Herre. Gud. Vad är det för fel på mig? Har gelé i benen när jag intar min falafel på Götgatan.

Alla mina världar.

20130208-115017.jpg