Igelkott med mössa

Jag har gått i ide. Som en extra taggig igelkott har jag gått i varmt skönt ombonat ide.

Fokus inåt. Hjärta, hjärna, muskler, senor, rörelser, energi, nerver, organ. Jag är en ensam människa i sinnet, och ja, så är det. Där är tid för tankar, reflektion, fokus, framtid, framåt, där, hur, när. Jag pratar med utvalda. Andra har jag förklarat för; att jag är ensam men nöjd just nu. För att visa hänsyn. För att inte väcka oro. För att få lov att inte synas.

Luften har inte pyst ur mig. Jag behöver bara använda den smart. För att parera vild femårstrots, lyckas vara en bra ledare på mitt jobb, vara  medveten, vara tillgänglig i den mest nödvändiga mån som går, för att inte glömma bort att leva i lyckan.

Barnledig helg.

Och jag liftade med fyran över bron. Direkt efter jobbet i går liftade jag som en laglös. Jag promenerade från Gullmars till hemmet med utsikten. Utanför porten hördes vansinnestoner av Living La Vida Loca från min balkong. Lite solkig jazz kanske spelades också. Man hör det man vill höra.

Bakom dörr fanns sprön av allt det där som ska finnas i det ombonade. Frihet, harmoni, glädje, kraft. Jag avgudar mitt och mitt barns hem. Det är en grön ö mitt ute i blåhavet. En borg omringad av den djupaste av vallgravar. Ett slott med höga murar. Där vi bara kan vara, som vi är. Utan krav eller förväntningar.

Klockan åtta varje kväll rullar jag ut den svarta yogamattan på vardagsrumsgolvet. Mattan borde egentligen ersättas av en ny. Den är sliten. Men, jag har fått för mig att den bär på minnen. En jävla yogamatta. En och en halv timme ashtangar jag. Vid varje enskild session utmanar jag mig själv. Tar ut varenda muskel i kroppen så att det svider ända in i benen. Varenda sena. Det snurrar i huvudet och inte sällan infinner sig ett vagt illamående. Med svetten rensas oklarheter ut. Sådant som upptar hjärnan. De försvinner såklart inte, men de blir mindre viktiga. Renhet.

Ashtanga yoga. Överlevnadsstrategi, pleasure and pain.

Många frågar mig hur jag klarar av att disciplinera mig till att träna hemma. De menar att man behöver vara på ett gym, bland andra tränande, i en annan miljö. Och så vidare. Det är inte sant. Antingen bestämmer man sig eller så har man inte bestämt sig. Jag bestämde mig för längesedan att jag behöver yogan för att må bra på en annan nivå än bara random må bra. Alltså har jag bestämt mig. Alltså behöver jag ingen annan för att bestämma det åt mig. Alltså innebär det att jag måste ha disciplin. För mig är ashtangayoga den bästa träningen eftersom den är så fysiskt krävande att jag ibland tror att jag ska dö. Och jag gillar att nästan dö. Sen är yogan viktig ur två existentiella dimensioner.

Den bygger muskler, men lika mycket bygger den självinsikt och ödmjukhet.

I alla fall.

Jag är en igelkott iförd röda sneakers och svart mössa djupt neddragen över ögonlock. Jag kanske ska på bio i morgon. I så fall blir det besöket det mest sociala jag tagit mig för denna helg. Annars har jag mest spikat upp tavlor.

grå vägg