F5

Vi är vaknade. Jag och det märkliga barnet.

När jag ser Pernilla och Annas inlägg här under så slår det mig, att ett år kan innehålla mycket. För ett år, ganska precis, har rullat under mina fötter sedan jag och det märkliga barnet tog varsin resväska och for till Cypern för att titta på träningar. Det var en fin resa. Speciell, på många vis. Jag är glad att mina vänner får möjligheten att åka iväg igen. Framförallt är jag stolt över att två starka kvinnor, som ett bevis för deras engagemang och kompetens, får möjligheten att leverera träningsrapporter till hemmafolket.

HEJA ER!

Själv ska jag sitta med pekfingret på F5 på bloggen, tapetsera ett sovrum skotsrutigt, skotta snö utanför porten, gå på hockey, åka på ledarskapsutbildning, leta lägenhet till mormorn, sätta upp lampor och dra elkablar, gå på Bajenfans årsmöte, beställa alldeles för många böcker från Adlibris, yoga, gå på bio.

Ni hör själva. Inget extravaganza. Och ändå, så väldigt extravaganza.

Det extravaganza är sällan det där extra. Det extravaganza är där livets enkelhet blir tjusningen. Det är att se ett märkligt barns fötter växa. Det är att ta kameran och gå förbi Nya Söderstadion för att knäppa några krassa bilder. Det är ljudet av ett fint sms. Det är att hitta en dikt skriven för hundra år sedan, till ett barn som inte fanns men som skulle komma. Det är att komma till jobbet och någon har bryggt extra starkt kaffe och lampan blinkar rött.

Det är att älska din nästa.

F5

F5

F5

IMG_8159IMG_8161