Hemma efter fin intensiv vecka på Cypern

Hemma i verkligheten igen. Till en full inbox och redovisningar som skall vara klara inom en allt för kort tid. Men snart drar all verksamhet igång för året, och för min del blir det en hel del att åka runt till olika städer i Sverige, träffa Palestinagruppernas lokalgrupper, hålla föredrag och delta i debatter. Det ser jag jättemycket fram emot och hoppas att även i år kunna kombinera några av grejerna med Bajens bortamatcher.

Det blev en fin vecka på Cypern. Intensiv så som jag väntat mig. Men fantastiskt kul att få ägna sig åt att fota så mycket. Och kolla på fotboll. Se Bajen spela på gräs. Och lite sol.

Foto var en gång i tiden allt för mig. Jag satsade alla pengar som mina föräldrar sparat till mig sen jag var liten, på en fotoutbildning på Kulturama. Bodde i mörkrummet och drömde om att bli fotograf på heltid. Men då lärde vi oss att fota i svartvitt, framkallning och som sagt många många timmar i labbet. Jag älskade det. Men sen förändrades allt som över en natt. Jag hade inte råd med en bra digitalfotoutrustning eller de program som behövdes för att göra redigeringen. Så jag tog knappt ett foto på sex år – hamnade i en fotodepression.

Men suget kom tillbaka. Fotade syrrans kids, mina ögonstenar och sen mina resor till Palestina. Priserna sjönk på kameror och jag började jobba lite med photoshop. Tog tillbaka min identitet som amatörfotograf. Började fota HTFF när ingen annan gjorde det, sen porträtt på Bajenspelarna till mina intervjuer, familjedagar och ännu mer Palestina.

Nu är det precis lagom, att fota lite då och då. Som en hobby med ett och annat fotouppdrag. Jag älskar det fortfarande, men kommer aldrig att jobba med det. Skriver ju bättre och hellre.

Men är jätteglad att jag fick chansen att fota på Cypern och jag tycker att vårt lilla mediateam funkade jättebra.

Nu blir det mest Instagram på fotofronten ett tag framöver.

bild

Albin, Love och Mattias